OBS Ej färdigredigerad sida, ska kompletteras med bilder och film.
Oväntat stöd från Lund
Under 1937 höll NSAP 85 möten i Skåne (av de cirka 515 mötena i hela landet) och i Helsingborg blev det riktigt stökigt. Både där och på ett stort möte i Hässleholm kritiserades polisen för sitt agerande.
Nordvästra Skåne beskrivs som en ”förarglig vit fläck” av nazisterna som försökte bilda en formation i Västra Torup. NSB hade inga möten i Skåne under 1937, partiet var på väg att läggas ned. Enda livstecknet från NSB var en fyraårsfest i som hölls i december (troliga datering) i Göteborg. Så kallade Frihetskors ut till de nazister som utmärkt sig under året. En av de 16 nazister som fick korset var H O Åberg i Löberöd.
Många svenskar var oroade över att delar av den svenska pressen och befolkningen var så kritiskt inställd till Hitlers diktatur.
De kulturella evenemang som det Lundaledda Svensk –Tyska akademiska förbundet arrangerade till förmån för det nazistiska Tyskland, räckte inte för överbrygga den vidgade klyftan mellan länder ansåg Lundabon John Sigfried Johnsson alias Gunnar Berg alias Fridtjuv Bjelke (han använde sig av pseudonymer som skriftställare). Han var den drivande kraften bakom att Riksföreningen Sverige-Tyskland bildades 1937. Föreningen skulle ”utan ställningstagande i partipolitiken verka för ett rättvist bedömande av det nya Tyskland”. Många högt uppsatta personer skrev under föreningens upprop och blev medlemmar. 1942 hade organisationen som flest medlemmar, 5141 stycken från hela Sverige. Frågan om Riksföreningen kan ses som en nazistisk organisation har debatterats. NSAP avfärdade dem inledningsvis och menade att deras verksamhet inte kunde vara till någon nytta eftersom de var opolitiska och rasfrågan var förbjuden i föreningen. (17)
Säkerhetspolisen bevakade RST för de misstänkte att tyskarna försökte utnyttja dem för propagandaändamål och att det kunde ”urarta till ett icke önskvärt propagandaorgan”. Polisen antog att alla medlemmar i RST inte var nazister men att ”många av de ledande krafterna inom föreningen hysa utpräglade nazistiska sympatier”.
Södra distriktet av NSAP hade 1938 den före detta främlingslegionären Gösta Valdemar Jönsson som fast anställd kretschef. Ungdomsorganisationen NU hade dessutom ett folkdanslag i Skåne 1938.
Nya nederlag
1938 var också valår och 210 möten hölls i Skåne (av sammanlagt cirka 780 möten). Motståndarna fanns ofta på plats och agerade störande. Arbetarna kommenderades bort från mötena och nazister blev i Näsum påkörda med bil och motorcykel. I Vittsjö fick en nazist på motorcykel en stör inkörd i framhjulet så han vurpade.
Året innan valet hade Lindholm uppmanat sina nazisterna att sluta upp med att försöka locka arbetare till partiet. Istället skulle de inrikta sig på nationellt sinnande. Men det blev återigen ett nedslående resultat, 19 942 röster, för nazisterna i landstings- och kommunalvalen. (5)
9925 landstingsröster i hela landet (två tredjedelar kom från landsbygden). I Skåne 697 landstingsröster i Kristianstads län och 848 i Malmöhus län. Det gav inga mandat.
I kommunalvalen i de större städerna fick nazisterna 12321 röster. I Skånes större städer fick de sammanlagt 857 röster; bara 4 i Kristianstads län (1 röst i Kristianstad och 3 i Ängelholm) och 853 i Malmöhus län.
Det gick bättre i småkommunerna. Sammanlagt 7 kommunala mandat i Skåne: 2 vardera i Vittsjö och Kyrkheddinge, och 1 vardera i Skanör-Falsterbo, Vellinge och Ignaberg. De fick också röster i småkommuner som Fleninge, Vinslöv, Riseberga och Lövestad, men inga mandat. (6)
NSB- gjorde en sista dödsryckning det här året. 5 möten dokumenterades i Riksposten som också uppgav att NSB gjort en Skåneturné, men några mer uppgifter om de mötena finns inte i tidningen.
NSAP- ledningen bestämde sig för att försöka bättra på sin image genom att tona ned likheterna med de tyska nazisterna. Partiet bytte namn till Svensk Socialistisk Samling (SSS). Hakkorset försvann och ersattes av en vasakärve. Tidningen Den Svenske Nationalsocialisten (DSN) bytte året efter namn till Den Svenske Folksocialisten (DSF). Men det hjälpte inte. Både press och allmänhet fortsatte att sammankoppla de tyska och svenska nazisterna.
Här infinner sig något av en paradox. Flera internationellt kända historiker är ense om att om Hitler skulle ha blivit mördad i slutet av 1938 skulle få tyskar ha tvekat att nämna honom som en av Tysklands största statsmän genom tiderna sedan han hade enat nationen, fått ned arbetslösheten och skapat framtidstro. (7)
Mota moses i grind
Men det omdömet fick Hitler inte i Sverige. Det dåliga ryktet späddes på med Kristallnatten i november 1938 som fördömdes av nästan alla svenska tidningar. Även nazisterna beklagade. I DSN skrev nazisterna att man var för den extraskatt som de tyska judarna ålagts att betala, men beklagade att ”repressalierna mot judarna inte stannat därvidlag” utan övergått till de mordexcesser som skett under Kristallnatten. ”De kan inte på något sätt försvaras” skrev signaturen Md två gånger.
Men. ”De i och för sig beklagliga judexcesserna i Tyskland får inte utnyttjas till förevändning för ökad främlingsinvasion”.
Så när flyktingströmmarna efter Kristallnatten kom till Sverige visade man inte upp samma förståelse. SSS drog igång sin flyktingfientliga och antijudiska kampanj Mota Moses i grind samma månad.
I februari 1939 tog SSS studentorganisationer över kampanjen. Och de fick oväntad hjälp av Lundastudenterna.