Svenska nazister och fascister hjälpte efter kriget flera tyska- , baltiska-, danska – och norska nazister att fly rättvisan. Samtidigt försökte de svenska nazisterna distansera sig från Förintelsen och de tyska nazisternas omfattande övergrepp. Men deras trovärdighet var låg och 1950 lades SSS ned.
OBS Ej färdigredigerad sida, ska kompletteras med bilder etc
Det finns många fantasifulla historier om hur nazister efter krigets slut hjälptes att fly till Spanien, Argentina, Mellanöstern och andra fascist-/nazistvänliga länder. I ”Flyktlina Sverige – Nazisternas väg undan rättvisan” reder Lars T. Larsson och Simon Olsson (som jag samarbetar med) ut vilka historier som är sanna och vilka som sannolikt inte är det. Det är en mycket gedigen och detaljerad genomgång som jag rekommenderar till alla som vill läsa in sig i ämnet.
Ofta var de skånska flyktinghjälparna nazister/fascister som redan innan och under kriget gjort sig kända för sina politiska ställningstaganden. Som Gunnar Berg som var med och grundade Riksföreningen Sverige-Tyskland och Per Engdahl som grundade fascistiska Svensk Opposition.
Skåne var av sitt geografiska läge en naturlig port för såväl legitima (ex. Vita bussarna) som illegitima flyktingar, som senare kunde slussas vidare till andra delar av landet.
Jag gör här en förenklad sammanfattning av de viktigaste nazistiska flyktinglinorna och de flyktinghjälpare som har koppling till Skåne. Jag väljer att kalla dem:
Passligan
Malmögruppen
Flyktingbåten M/S Falken
Viktorgruppen
- Passligan/passaffären. Två SS-frivilliga: Gunnar Eklöf från Malmberget och Folke Nystrand var centralpersoner i passaffären/passligan. Nystrand var från Bromma men när han gifte sig 1944 flyttade han till Helsingborg och hans hustru Aagot blev också flyktinghjälpare.
Nystrand reste till Köpenhamn med avsikt att söka upp danska nazister som varit med i Waffen SS för att hjälpa dem att fly till Sverige och senare vidare till annat land. Det är oklart när detta kom igång men det var senast våren 1946. Även tandläkaren Tage Svensson i Malmö antas ha varit inblandad i hjälpandet, men de flesta övriga hjälpare kom från andra delar av Sverige. Passligans verksamhet var omfattande men stundtals också kaotisk, främst beroende på Eklöfs beteende- han var minst sagt psykiskt instabil.
En av de som fick hjälp av liga var Ulrich ”Ulli” Kruger som under en tid gömdes på Svaneholms slott utanför Skurup.
Ligan avslöjades under 1947.
2. Malmögruppen bildades hösten 1945 i kretsen kring fascistledaren Per Engdahl från Malmö. Gunnar Berg/”John Sigfried Johnsson” som var med och grundade Riksföreningen Sverige-Tyskland var sekreterare och Yngve Nordborg från Timrå (f.d. Furugårdare, SO-anhängare, Signal-medarbetare 1942–1944 och SS-Obersturmführer på västfronten från 1944) var en annan centralgestalt. Skånske lantbrukaren Wilhelm Dahlqvist brukade husera nazistiska flyktingar utanför Kristianstad på sin gård. Organisationen hade en ”Göteborgsfilial” som dock avslöjades snabbt sedan en baltisk flykting gripits av polis i Hittarp.
Malmöorganisationen erbjöd husrum hos tyskar som tidigare emigrerat till Sverige eller tysk-/nazistvänliga lantbrukare. Den försåg dessutom flyktingarna med mat, arbete samt pengar. Bland flyktingarna fanns bl.a. balter som inte ville bli utlämnade till Sovjet. Den använde sig också av motorbåtar som låg förtöjda i Malmö/på Limhamn för att föra ut flyktingar från Sverige.
Det är oklart hur många flyktingar som hjälptes av Malmöorganisationen; en polisinformatör uppgav att 220 danska nazister fått hjälp att ta sig till Sverige, men siffran är osäker.
Några i ligan straffades, men de fick milda straff eftersom det inte var olagligt att hjälpa nazister. De kunde bara straffas för mindre förseelser som att ha haft utlänningar inneboende utan att anmäla detta till myndigheterna.
3. Flyktingbåten M/S Falken. 1947 köpte ett antal nazistsympatisörer en båt, M/S Falken, med avsikt att använda den för att frakta svenska SS-frivilliga och andra nazistsympatisörer till Sydamerika. M/S Falken lade ut från Stockholm den 29 december 1947 och efter en äventyrlig resa på stormigt hav, avmönstringar och tekniska problem nådde båten Buenos Aires den 4 juli 1948.
4. Viktorgruppen hjälpte främst norska quislingar och nazister att först rymma till Sverige med avsikt att de senare skulle ta sig vidare till Argentina eller något annat nazistvänligt land. De flesta aktiva svenska hjälparna kom från Stockholmstrakten: Jacob Harry Jacobsson, Sven Olov Nilsson och Richard av Ström.
Hjälptes krigsförbrytare?
Några av de tyskar och balter som hjälptes att fly via Sverige misstänktes på goda grunder för att ha utfört krigsförbrytelser, men ingen av dem blev åtalad eller dömdes.
Flera av de svenskar som tagit värvning i SS kände till att det begicks krigsförbrytelser och övergrepp i de tyskockuperade länderna, men omfattningen var sannolikt inte känd av alla. Det har flera gånger rests misstankar mot att de svenska frivilliga i SS varit inblandade i övergreppen, men det har aldrig kunnat bevisas fullt ut. Några av de som varit föremål för misstankar är:
Erik Wallin var under en konvalescens, efter att ha blivit sårad i Kroatien, vakt i koncentrationslägret Gross-Rosen 1943–1944.
SS Untersturmführer Hans–Caspar Kreuger ska under en reträtt 1945 med en SS-kolonn genom Österrike ha upptäckt att det fanns koncentrationslägerfångar med i kolonnen och uppges ha mördat två av dem i raseri. En undersökning om detta genomfördes under 1960-talet och trots att det fanns flera vittnen blev Kreuger aldrig åtalad (Larsson/Olsson antar att Kreugers tyskklingande namn kan har gjort att utredarna antog att gärningsmannen var tysk).
Jag vill i detta sammahang också omnämna den mycket välskrivna boken Husiatyn – Förintelsen som Sverige glömde, som utgår från uppgifter från Kurt Lundin, en svensk nazist och SS-frivillig som 1943 erkände för polisen att hans SS-förband utfört en massaker på judar i den lilla staden Husiatyn i nuvarande Ukraina. 80 år senare försöker författarna genomföra förundersökningen som aldrig blev av, tillsammans med den sista överlevaren.
Även Kurt Norberg berättade 1943 för svenska säkerhetspolisen om massmord på judar.
Få nazistmöten efter kriget
SSS blev kraftigt decimerat i samband med krigsslutet och 1946 blev det bara fem nazistmöten i Helsingborg, Hässleholm och Malmö. Det var också i de här tre skånska orterna som mötesverksamheten hölls igång under 1947-1949.
SSS hade på grund av ”lokalsvårigheter och åsiktstrakasserier” problem med att arrangera inomhusmöten under 1947. Ombudsmannen Tage Ljungqvist jobbade på att lösa problemen och intresserade medlemmar uppmanades ta kontakt med honom. Uppenbarligen lyckades de inte lösa problemen för nazisterna fick hålla till i sina partilokaler eller hemma hos nazister. 1947 blev det 37 möten varav 9 i Skåne. 1948 blev det 26 möten varav 10 i Skåne. 1949 arrangerades 4 möten men inget i Skåne.
Försökte ta avstånd
Utrotningslägren var kända för alla 1945 men SSS försökte distansera sig från deras existens. Enligt SSS officiella sätt att se på situationen hade deras idéer inget med kriget att göra. Buchenwald och gaskamrarna hade inte heller med deras nazism att göra.
Detta var den officiella hållningen men Lindholm tillstod långt senare i sina memoarer att SSS:s medlemmar hade ganska olika idéer om vad de stod för och hur de skulle agera i förhållande till Tyskland. SSS såg sig som svenska nationalister, men en del av medlemmarna hade inte haft något emot agera Quislingar om Hitler skulle ha anfallit Sverige. Några trodde på de socialistiska inslagen i nationalsocialismen medan andra bara såg den som ett taktiskt drag för att vinna arbetarnas röster. En del medlemmar var fullfjädrade anti-semiter, andra ville gå mjukare fram mot judarna. Några anslöt sig av äventyrslystnad och som föräldrauppror, andra var “idealister”.
Judinnor hotades
I Lund fanns det kvar ett förband av Nordisk Ungdom. Men 1947 blev det utslängdt ur SSS för sin ”ligistmentalitet”. De unga Lundanazisterna hade gjort inbrott i befälsutbildningsförråd. De kom över 12 magasin till kulsprutor och en bajonett. Bajonetten ska senare ha använts till att hota ett par judinnor på gatan. Två NU- nazister dömdes senare i Lunds rådhusrätt för inbrottet.
Även 1950 pågick ungnazistisk verksamhet i Lund, men samma år gav Lindholm upp och SSS upplöstes. Det innebar inte att den nazistiska verksamheten i Skåne upphörde, men den kom att föras av andra organisationer än de tre rena nazistpartier som bildats under 1920- och 30-talet. Några av de gamla nazisterna fortsatte sin verksamhet i de nya organisationerna, men de flesta hade lämnat naziströrelsen desillusionerade, skamsna och bittra.
Det finns dessutom länkar till flera dokumentärer som “Förintelsens svenska offer” del 1 och del 2
Om orten eller orterna du är intresserad av inte nämnas här ovan så leta på flikarna:
Det finns dessutom flikar som behandlar enskilda ämnen och områden,
som
och
Det finns dessutom länkar till flera dokumentärer. “Förintelsens svenska offer” del 1 och del 2