Det florerar en skröna om att det fanns långt gångna planer på att bygga ett koncentrationsläger i byn Tolånga utanför Sjöbo. Trots att det inte finns ett enda bevis för lägerplanerna utan bara en mängd logiska motargument, fortsätter den här myten att leva kvar.
en film om myten kommer att publiceras här
1983 publicerade Sydsvenskan en intervju med en Sjöbobo som hävdade att han sett ritningar för ett koncentrationslägerbygge i Tolånga. Sydsvenskan illustrerade intervjun med en EGEN ritning av ett läger och den här fake- ritningen har fått många att tro att de sett den riktiga ritningen. Som troligtvis inte existerar. Och aldrig har existerat. Nyhetsbyrån TT följde upp nyheten genom att producera ytterligare en ritning i vilken nyhetsbyrån placerade in det påhittade Tolångalägret bland utrotningslägren. De medieetiska haveriet var därmed fulländat…
Disclaimer: Jag publicerar inga klipp från SDS/TT:s fakeritningar eftersom jag inte vill sprida den här skrönan vidare. Men för att ingen ska tro att jag hyser något personligt agg mot Sydsvenskan och TT vill jag tillägga att jag arbetade för Sydsvenskan 2001-2016 och har varit vikarie på TT sedan 2021. Båda två har varit mycket bra arbetsgivare.
Jag har också arbetat som lokalredaktör för Ystads Allehanda i Sjöbo 1996-2001 och skrev då en artikelserie om nazismen i sydöstra Skåne. Jag kunde i samband med researchen för serien göra en mängd förfrågningar om bland annat lägret och jag landade i slutsatsen är det högst tveksamt eller till och med osannolikt att det skulle byggas ett läger i Sjöbotrakten.
Tyska lägren välkända
Vi tar det från början.
Begreppet koncentrationsläger myntades under 1800- talets slut i krig på Kuba och i Sydafrika. Ordet omnämns i svenska dagstidningar första gången 1901. Det första nazistiska koncentrationslägret i Tyskland, Dachau, öppnades i mars 1933. Snart fanns det ca 150 läger utspridda över hela Tyskland. Detta var interneringsläger, inte utrotningsläger, och det förekom alltid våld, tortyr och mord i dem. Nazisterna ville skrämma sina motståndare och hade inget emot att nyheterna om de fruktade lägren kablades ut över hela världen.
Lägren besöktes dessutom av både svenska nazister och anti-nazister (se gärna min dokumentär ”Den svenska koncentrationslägermyten”). Så nazisternas läger var väl kända i Sverige från mitten av 1933.
I vanlig dagspress beskrevs lägren nästan alltid en i kritisk kontext medan de svenska nazisterna ifrågasatte ofta uppgifterna om våld i lägren. Men nazisterna drog sig samtidigt inte för att skrämma sin motståndare med hot om lägerinternering.
Som när nazisten Brolin under ett möte i Skåne (oklart om det var Staffanstorp, Dalby eller Torna Hällestad) 1934 hotade de närvarande SSU-ledarna att de skulle bli kastade i koncentrationsläger för att lära sig veta hut, när nazisterna fått makten.
Arbetet 22 juni 34
I den Malmöbaserade nazisttidningen Nasisten (nr 7, 17 feb 1934) medgav nazisterna att de gärna skulle vilja slänga svenska oppositionella i koncentrationsläger:
”Det kan och skall i detta sammanhang icke förnekas att vi nationalsocialister hellre skulle ha sett Torgny Segerstedt med flera sitta i koncentrationsläger och i lugn och ro skriva sina memoarer än att de som aktiva tidningsmän kämpa ”för frihet broderskap och jämlikhet”. Men att denna vår önskan skulle ha ett hemligt samband med vår ”sadistiska läggning” eller vår ”mordlust” är väl icke så där utan vidare klart.”
En fd lägerfånge, den tyske riksdagsmannen Gerhart Seger skrev en bok, Koncentrationslägret, som gavs ut i Sverige 1934. Den gavs ut i minst åtta upplagor och det såldes mer än 70 000 exemplar i Sverige. Hans historia förmedlades av DN och han talade på Auditorium 13 mars om sin tid i koncentrationslägret Oranienburg. Så koncentrationsläger var ett begrepp på mångas läppar.
Så att någon Tolånganazist eller Sjöbonazist kan ha slängt ur sig att hen ville bygga ett läger i Tolånga är inte osannolikt. Men hur sannolikt är det att detta skulle bli verklighet?
Lägerbehoven
Om de svenska nazisterna kommit till makten skulle de otvivelaktigt ha fängslat många av sina motståndare, men varför skulle de bygga ett läger i Tolånga av alla ställen för detta? Långt från de städer där motståndarna fanns och där det skulle vara lätt att få tag på vaktpersonal bland de SA-grupper som fanns där.
I Sverige fanns drygt 5 000 judar. Lägg därtill uppskattningsvis 15 000-20 000 andra oppositionella/intellektuella/judiskättade svenskar som nazisterna troligtvis skulle vilja röja ur vägen eller skrämma till tystnad genom en plågsam och farlig fängelsevistelse. Det hade varit betydligt enklare och smidigare för nazisterna att internera motståndarna i mindre enheter utspridda över landet, precis som de tyska nazisterna gjorde.
En nazist med signaturen Locutus sum skrev i DSN (81/36) att han inte trodde att det skulle bli aktuellt med koncentrationsläger i Sverige.
Med tidstypiskt nazistiskt språkbruk motiverade han detta med att nazisternas motståndare inte bedömdes kunna ”göra om (det lugna svenska) folket till råa blandsrastyper av så ohjälplig beskaffenhet att de måste omhändertagas”. Däremot skulle, med författarens ord, tattare och judar behöva omhändertas, men de var inte fler än att de existerande fängelserna skulle räcka till för att internera allihop.
Och det var ju ungefär så de tyska nazisterna tänkte och gjorde i början; de byggde sällan några läger från scratch utan improviserade sig fram och övertog istället övergivna fängelser som i Lichtenburg eller fabrikslokaler som i Oranienburg och Dachau och transformerade dem till läger.
Enligt skrönan så skulle virket till Tolångalägret vara uppsågat och framkört. Men varför skulle de svenska nazisterna vara så omständiga och bygga ett nytt läger från grunden?
Man kan jämföra med hur det blev i våra ockuperade grannländer Danmark och Norge. Där fanns koncentrationsläger där de intagna mördades, misshandlades och torterades. Men lägren inrättades i vanliga fängelser. Och det fanns inga utrotningsläger. De norska judarna deporterades till utrotningslägret Auschwitz på kontinenten.
För och emot
Tolångas avsides geografiska läge talar faktiskt både för och emot en etablering.
Det som talar för är att de tyska nazisterna ofta, men inte alltid, etablerade sina läger på lite avsides platser där det inte fanns någon insyn. Men om man ska undvika insyn är Tolånga knappast en perfekt plats. Detta är en av de mest kuperade trakterna i Skåne, från flera höjder har man en utsikt som sträcker sig kilometervis. Och logistiskt sett, att behöva frakta fångar och personal, ut på den skånska landsbygden med de bristande kommunikationer som fanns då, talar emot Tolånga. Samma logistikargument talar förresten också emot det rykte som gör gällande att Stora Karlsö utanför Gotland också skulle bli en lägerplats.
Lägerryktet tog fart på 1980-talet då Sydsvenskan publicerade artikeln om lägerplanerna som baseras på en intervju med en Sjöbobo som vi kan kalla Björk.
Låt oss gå igenom artikeln.
Björk hävdar bland annat att:
– det funnits en ritning över ett läger och han hade dessutom sett ritningen. Han inte kommer ihåg några detaljer från lägerritningen men att det: ”såg ut exakt som de tyska som senare dök upp. Taggtråd, vakttorn, baracker. Märkligt var att planerna fanns så tidigt här. Ingen visste exakt vad som hänt i Tyskland. Men nazisterna här hemma hade förstås kontakt med sina tyska kamrater”. Artikeln är illustrerad med en ritning som Sydsvenskan själv producerat, det är alltså inte någon äkta ritning som många tror.
Det anges inte exakt tidpunkt för när ritningen skulle ha dykt upp i Sjöbo. Björk säger att det var tidigt och det torde då vara 1933, kanske 34. För som vi sett var ju både lägren kända och vad som hände i dem dokumenterat vid det laget. Då var dessutom nazismen på frammarsch både i Sjöbo och Tolånga och i grannkommunen Lövestad.
Sjöbos nazistledare Adam Kehlmeier var tysk och hade kontakter med gamla hemlandet så en ritning skulle kunna komma till Sjöbo genom honom. Men det fanns inga ritade läger i Tyskland 1933-34, utan då användes som tidigare nämnts övergivna lokaler. Jag har dessutom varit i kontakt med Tysklands största arkiv över nazismen men de har ingen fil eller information om Kehlmeier.
tysk och hade stridit i första världskriget.
Sachsenhausens lägerritning
Det första tyska lägret som byggdes från grunden utifrån ritningar var Sachsenhausen utanför Berlin. Det var byggt i en solfjäderform för att underlätta bevakningen av fångarna. Och det hade också en Arbeit macht frei inskription i lägerporten, som Sydsvenskans fejkritning har. Men det började byggas först sommaren 1936.
Sachsenhausen tog emot utländska besökare och Enligt kommendanten Kochs bevarade fotobok var journalisterna på bilden svenska. Någon av de här svenska journalisterna, som inte är identifierade, skulle ha kunnat fotograferat av eller ha ritat av en lägerritning och tagit den till Sverige.
Men bilden är tagen 1937 och Furugårdspartiet, som Sjöbonazisterna tillhörde, hade kollapsat redan hösten 1936 och få av sjöbonazisterna gick över till Lindholmspartiet. Istället växte det högerextrema Sverige Nationella Förbund i Sjöbo.
Björk uppger också att det fanns en rädsla i bygden över en tysk invasion. Men Tysklands expansion startade först 1938 och något invasionshot var inte aktuellt förrän efter 1939 eller snarare 1940. Och då var Sjöbonazisternas makt sannolikt helt bruten.
Det finns ju en möjlighet att Björk med koncentrationsläger syftade på utrotningsläger men så blir historien än mera osannolik. Alla sex utrotningslägren byggdes i Polen, det byggdes inga utrotningsläger varken i ockuperade länder eller i medlöparländer.
En annan obesvarad fråga är varför Sjöbonazisterna skulle ha visat sin ritning för Björk som var socialdemokrat. Möjligtvis för att skrämmas, men hade de visat ritningar på ett läger skulle väl Björk direkt ha larmat sina partikamrater. Som vi sett fanns det ju uppbyggda kommunikationskanaler och en anmälningsskyldighet inom socialdemokratiska partiet om nazisthot. Både blivande statsministerna Tage Erlander och blivande utrikesmintstern Torsten Nilsson var ofta i Sjöbo på 1930-talet, varför sades inget till dem? Och varför väntade Björk till 1980-talet innan han berättade? Rädsla från repressalier från nazisterna skulle kunna tänkas vara en förklaring. Men det starka arbetarrörelsekollektivet hade inte mycket att frukta av det svaga nazistpartiet efter kriget. Varför höll han då tyst så länge?
Arkivkoll
Jag har under de tjugo år jag researchat för den här filmen dammsugit alla arkiv och frågat alla forskare, författare, bibliotekarier, nazister, anti-nazister och till och med säkerhetspolisen om de sett den omtalade ritningen eller några nedtecknade lägerplaner. Ingen har sett något.
Riksarkivet
Nordiska museets arkiv
Arbetarrörelsens arkiv i Stockholm och Malmö
Arkivcentrum syd Lund
Sjöbo kommuns arkiv
Länsstyrelsen i Göteborgs arkiv
Sven Olov Lindholms memoarer
Örebro arkivcentrum
SÄPO:s arkiv
Jag jobbade som tidigare nämnts under ett par år som journalist i Sjöbo kommun och kunde göra research även lokalt. Alla trådar ledde till Björk. Jag kontaktade Björks son som berättade att pappan efterlämnat ett arkiv. Sonen genomsökte arkivet men hittade inget om något läger. Arkivet har sedan dess donerats til arbetarrörelsens arkiv i Malmö som fick i uppgift av Malmös stads tidigare stadsarkivarie att söka igenom arkivet efter några uppgifter om lägret. Enligt min erfarenhet har de inte hittat någonting.
Björk ville gärna framstå som en kämpe för demokratin men i kommunhuset i Sjöbo är han känd för något annat. När kommunhusets hörsal, som används för fullmäktigesammanträden, byggdes om på 1970-talet ertappades Björk med att försöka stjäla fullmäktigepolitikernas mikrofoner. Han hade stoppat mikrofonerna och sladdarna under rocken men de hade glidit ned och hängde nedanför rockkanten när kommunpersonalen ertappade honom. Någon polisanmälan gjordes dock aldrig så det går inte att verifiera de här uppgifterna den vägen.
På en av de fastigheter i Tolånga som pekats ut som lägerplats bodde en lantbrukare som ansågs vara snål och var illa omtyckt av flera. Det berättades för mig att när lantbrukaren somnade under ett supgille tog hans suparkamrater och la honom på gödselstacken för att ”skoja med honom”. Kan lägerryktet var en del av smutskastningen av honom? Lantbrukaren avslutade sitt liv genom att begå självmord. Han sköt sig med en slaktmask.
Socialdemokraten OP Ljunggren var en mycket aktiv antinazist och hans barnbarn drev under många år en auktionsfirma som tog hand om många dödsbon i trakten. Inte heller de hade sett någon karta men det hände då och då att de hittade nazistiskt material i hemmen. På frågan vad de gjorde med detta blev svaret ”vi slänger skiten”.
Det inrättades dock interneringsläger och arbetsläger i Sverige under andra världskriget. Arbetslägren användes för att neutralisera kommunisterna eftersom flera svenska kommunister deklarerat att de skulle stödja Sovjet om Röda armén anföll Sverige. Under kriget internerades också flyktingar som, oftast helt felaktigt, misstänktes vara spioner. En del av dem var judar. Det fanns dessutom krigsfångeläger.
Summering
För att summera: Tolånga är ingen idealisk plats för ett koncentrationsläger och det finns flera uppgifter i Björks berättelse som inte går ihop. Det fanns för övrigt inget behov att bygga ett nytt läger i Sverige, andra färdiga fastigheter kunde ha använts. Att lokala nazister ska ha försökt skrämma sina motståndare med hot om lägerbygge är mycket möjligt och troligt, det hade ju hänt på andra platser i Skåne, men ofta är det långt mellan munväder och handling.
Du får tro vad du vill om detta men frågar du mig så har det aldrig funnits varken någon ritning eller seriösa planer på att bygga ett koncentrationsläger eller utrotningsläger efter tysk modell, någonstans i Sverige.