OBS Ej färdigredigerad sida, ska kompletteras med bilder och film.
1944 blev det ännu färre möten, bara 14 stycken och nazisterna sade sig vilja ”förhindra att det framtida Sverige blir en amerikansk eller sovjetrysk koloni”. Det var sista gången SSS- nazisterna ställde upp riksdagsvalet. Det blev det sämsta valet av alla. 295 i Malmöhus län och 870 i Fyrstadskretsen.
Istället för möten arrangerade Sveaborg, en gruppering inom SSS bestående nazister som tidigare stridit i Finland, en anti- kommunistisk utställning som turnerade runt i Sverige. Den blev välbesökt.
8 SSS- lokalavdelningar fanns kvar i Skåne 1944 men
1945 gick luften ur rörelsen. Mer än tre fjärdedelar av medlemmarna lämnade partiet genom att sluta betala sina medlemsavgifter och slutade svara på nazisternas brev med vädjanden om stöd. Det var betydligt fler än ledaren Lindholm förväntat sig.
En julfest i Malmö var den enda dokumenterade sammankomsten i Skåne under 1945.
Lindholm uppvaktade samma år Tage Erlander, som då var biträdande socialminister, och ville att telefonavlyssningen, brevöppningen och övervakningen av nazisterna skulle upphöra. Men det fortsatte och kom, enligt Lindholm, att intensifierades under efterkrigstiden då SSS var engagerade i balternas öden. Men i övrigt låg de lågt med propagandan för att de trodde att den bara skulle skada deras sak.
1933 började nazisterna skicka julhälsningar via sina tidningar. De skickade också med ekonomiska bidrag till tidningarna som publicerades givarens namn och ort. När kriget var slut var många som ångrade sina julhälsningar. Svenska myndigheterna använde dem när de undersökte nazisternas förehavanden. 1945 gjordes fortfarande hälsningar via den pengainsamlingskampanj som pågick men nu användes oftast bara initialer (läs alla hälsningar i mötesdelen).
Nazisterna summerade i slutet av 1945 antalet svenskar som dött för nazismen till 44 personer. Siffran steg året efter till 47.