ERUV (9 min) den tunna tråden mellan tro och verklighet
Den tunna tråden mella tro och verklighet
Manhattan är många svenskars favoritresmål. Men få besökare och New York-bor känner till att de är inhägnade i en religiös fålla, en eruv.
– Det kommer att bli fler eruver över hela världen, förutspår Manhattanrabbinen Adam Mintz.
– Det var den första brustna idag, konstaterar rabbinen Moshe Tauber medan vi rullar fram i hans bil längs Manhattans gator.
Han är koncentrerad och tystlåten. Svarar lite kortfattat och med långa pauser på mina frågor.
Han kör med kroppen lutandes över ratten. Har ett öga på vägen och det andra riktat upp i skyn. Spanande.
Efter fiskelinor!
Det är torsdag morgon. Klockan är fem. För Moshe Tauber är det en morgon lik de flesta andra av hans torsdagsmorgnar. Oavsett väder, det spelar ingen roll om det är snöstorm, spöregn eller orkan, så går han upp klockan halv fyra när resten av familjen sover, sätter sig i bilen och kör från Rockland County in till Manhattan och påbörjar sin inspektionsrunda lite efter fyrasnåret.
– Vid den tiden är det inte så mycket trafik och det gör mitt uppdrag enklare, konstaterar Moshe Tauber.
Hans uppdrag är att inspektera Manhattans eruv så att den är intakt inför den stundande sabbaten.
En eruv är en fiktiv inhägnad skapad av fiskelinor, murar, väggar och staket. Linorna är dragna 12-15 meter upp i luften mellan belysningsstolpar och hus. Det finns flera mil av dem över nästan hela Manhattan.
Rabbinen och professorn Adam Mintz förklarar varför eruven är så viktig för de judiska församlingarna.
– Enligt judisk lag är det förbjudet att ta med sig saker ut från hemmet under sabbaten. Det innebär att man inte får ta med sig nycklar, medicin eller en barnvagn om man går ut från hemmet, konstaterar Adam Mintz vars avhandling handlade just om eruvsystemet.
Redan på 300-talet insåg rabbinerna att den här lagbestämmelsen försvårade firandet av sabbaten. De kom då på idén att man kunde skapa en fiktiv utvidgning av hemmets domän. Om man inhägnade en yta i anslutning till hemmet så räknades det som en del av hemmet precis som en trädgård burkar göra och i den inhägnaden kunde man bära med sig allt. Den här typen av inhägnad kallades eruv eller eiruv (uttalas ungefär ”äjj-roov”).
– Men i takt med att judar flyttade in till städerna så kunde de inte bygga murar. Det var då idén med att dra fiskelinor kom till, berättar Adam Mintz.
Manhattans eruv är 4,2 mil lång och det tar rabbinen Moshe Tauber styvt tre timmar att köra längs den. Om någon fiskelina har gått av så noterar han adressen i sitt lilla anteckningsblock och ringer sedan till ett underhållsföretag som kör ut med kranbil och spänner upp nya linor på fredagsmorgonen. Moshe Tauber är med då också och inspekterar så att arbetet blir riktigt gjort.
– Församlingarna liter på mig och då måste jag vara säker på att ervun är hel till fredagskvällen och sabbaten. Är kosher, godkänd, säger han.
Moshe Tauber, som är 42 år, har kört den här rundan under 17 år.
Tror du något av dina tolv barn kommer att ta över efter dig?
– Mina äldsta barn är tvillingar, de är 21 år. Men de är kvinnor så de kör inte bil, de sitter hemma och passar barn. Tar hand om familjen, säger han och ler mot mig.
Han tillhör de ortodoxa judar som tar den judiska lagen på absolut största allvar.
– Lagen som säger att man inte får bära med sig saker utanför hemmet kom till för att man inte skulle arbeta under sabbaten. Men egentligen behöver vi inte förstå lagen, vi måste bara lyda.
Men det är inte alla judar som lyder. Eller rättare uttryckt, tolkar eruvprincipen på samma sätt. Utanför synagogan på 91:a gatan träffar vi på Albert Kahn. Han går runt bland synagogorna och delar ut en egenproducerad pamflett i vilken han diskuterar olika religiösa spörsmål. Han bor egentligen i judetäta Brooklyn, där det finns minst nio olika eruver, men han accepterar inte eruvtänket och bär därför inte heller med sig saker ut från hemmet under sabbaten.
– Det här med om man ska acceptera eruver handlar om vilken rabbin man följer. En del rabbiner säger att eruver är okej, för andra rabbiner är de inte det. Men egentligen tycker jag det är fel om man kan välja ut vad man ska tro på eller inte, och det gäller för alla religioner, säger Albert Kahn.
På Long Island, en halvö intill New York med många fashionabla sommarhus, skapade planerna på en ny eruv för några år sedan en infekterad debatt. Sekulariserade judar bildade organisation JPOE (Jewish People Opposed to the Eruv) och hävdade att eruven stred mot den amerikanska grundlagen. Att bygga eruver på allmänt område är att inkräkta på religionsfriheten, hävdade JPOE bland annat.
Adam Mintz känner väl till debatten och motståndet till eruver.
– Det händer för några år sedan att judar saboterade eruver eftersom de ansåg att de är ett sätt att kringgå den judiska lagen. Därför höll man det hemligt var eruvarna fanns och hur de sköttes, men nu är det andra tider. Nu kan man se dem på google maps.
På 1970-talet fanns det fyra eruver i USA. Idag är det över 200. Och det kommer att bli fler, säger Adam Mintz trovisst.
– I takt med att judar blir mer och mer etablerade i samhället och flyttar runt i världen så kommer behovet av eruver att öka.
Varför denna explosionsartade utveckling i USA?
– Förr var judar rädda för att fråga om lov för att bygga eruver, men nu är man modigare. I takt med att vi lärt känna folk på borgmästarens kontor här i New York har det dessutom blivit lättare. Vi har fått ett 50-årigt tillstånd för Manhattans eruv.
– Även i Europa finns eruver. Amsterdam har en ny eruv, London har en, Wien också, det finns eruver över hela världen, konstaterar Adam Mintz med ett leende.
Sverige har dock ingen officiell eruv.
Det kostar de 29 församlingar och sammanslutningar som står bakom Manhattans eruv drygt en miljon kronor om året att underhålla den.
Kunde ni inte använt de pengarna på ett bättre sätt?
– Absolut inte. Eruven ger en fantastisk service för både de boende på Manhattan och besökare, säger Adam Mintz som är talesperson för Mahattans eruv.
Adam Mintz betecknar sig som en modern-ortodox rabbin som försöker kombinera det traditionellt judiska med den moderna sekulära världen. Han nämner sin akademiska karriär vid sidan av sitt rabbinuppdrag som ett exempel på att de båda världarna går att kombinera.
– Jag är en historiker, jag tror att genom att studera historien så kan vi förstå nuet och förutse framtiden. Allt som händer oss har hänt tidigare. Det har alltid gått upp och ned.
Han funderar en kort stund och tillägger:
– Situationen för judar i USA är just nu mycket, mycket bra (intervjun gjordes 2017, reds anm). Judar etablerar sig som aldrig förr, vi har judar som presidentkandidater, borgmästare och i både senaten samt kongressen. Man hör lite då och då talas om antisemitiska kommentarer och incidenter, men trots detta hävdar jag att USA idag ger judar möjlighet att maximera sin judiska tradition. Jag ska inte säga att detta är första gången i historien som vi har den möjligheten, men vi har inte haft så många erfarenheter av detta historiskt sett.
FAKTA
Olika inriktningar inom judendomen.
Det finns flera olika riktningar inom judendomen, de vanligaste är:
Ortodox.
Försöker följa alla de 613 reglerna och traditionerna. Följer matreglerna och äter varken skaldjur eller fläskkött. Kvinnor och män sitter åtskilda i synagogan. Det finns gradskillnader inom denna inriktning, de som håller hårdast på reglerna kallas ultraortodoxa. De som vill kombinera ortodoxt leverne med den moderna sekulära världen kallas modern-ortodoxa.
Konservativ. Följer vissa matregler, men inte alla. Gifta par får sitta tillsammans i synangogan.
Liberal. Anser matreglerna förlegade och följer inte dem. Kvinnor och män sitter tillsammans i synagogan.
Sekulariserad. Icke troende eller tvivlande som sällan eller aldrig går till synagogan.
Text ©: Jan Samuelsson
https://drive.google.com/file/d/1B8f69GCwc8zwW8cs_K6K6QqfWy5JR92f/view