Malmö

Bråken var återkommande i Malmö. De bråkades både inom Malmös nazistorganisationer och med de många malmöitiska antinazisterna.

OBS Ej färdigredigerad sida, ska kompletteras med bilder och film.

Redan på 1920-talet fanns det en antisemitisk rörelse i Malmö. Den gav ut en tidning, Malmö-Blixten, i vilken det hetsades mot judar.

Nazisterna utbildade sina medlemmarna i pistolskjutning och ”teoretisk gatustrid”. Men de nöjde sig inte med teori, under 1931 hölls under nätterna övningar i gatustrid på Bergsgatan. Det var inte helt obefogat studieämne. Nazisterna mötte hårdhänt motstånd från Malmös socialdemokrater.

Det bråkades tidigt även internt bland nazisterna i Malmö. Redaktör Gottfrid Mortens (eg Mortensson) hade tillsammans med nazisten och grosshandlaren H Carlson.  sedan 1923 spridit antisemitism via olika föreningar (1). De blev medlemmar i Nationalsocialistiska Folkpartiet (NSFP), men de båda kom 1930 ihop sig efter Mortens hade utmålat Carlson som analfabet och ansvarig för de missförhållanden som uppstått inom NSFP. Det hela slutade med att Mortens blev utesluten ur NSFP. Det var ett parti som bildats av fascister som omvänts till nazister under 1929. 

Ystadsnazisten Håkan Fernholm skrev i ett brev att vad Malmö behövde var en ”K A R L” som ledare och Fernholm trodde att en sådan fanns att finna i de nazistiska leden. Fernholm var en av de nazister som läste dikter på det första nazistmötet i Malmö 6 april 1930. Under nästa möte, 16 maj, blev restaurang Stjärnan fylld av åhörare, de flesta bekanta till nazisterna. Mortens hade vid det tillfället inte hunnit bli utesluten utan talade och kritiserade ”jazz och nöjeskulturen” Mötet beskrivs av nazisterna själva som en ”succès”.   

Under 1931-1932 var nazisterna väldigt inaktiva på mötesfronten; det hölls inte ett enda möte 1931 och följande år bara två möten. Kanske hängde detta samman med att det 1932 återigen blev bråk inom Malmöavdelningen. Malmönazisten Poppius ville sköta tidningsförsäljningen i Malmö men fick nej av ledningen som antog att han var ute efter inkomsterna av tidningsförsäljningen, och de behövde avdelningen behålla för sig självt.

Ledningens nej resulterade i att Poppius och två andra nazister, Nilsson och Lundblad, skällde ut ledningen och ställde till en ”skandalscen” inför alla medlemmar på ett möte 29 augusti. Ledningen manade dem att be om ursäkt efteråt. Nilsson vägrade och blev utesluten, de båda övriga fick var sin varning. Men de vägrade ta emot varningarna. Polismannen och medlemmen Nils Ljungberg befarade att avdelningen skulle kunna spricka efter detta och Furugård förvarnades därför om att en nazist vid namn Engelhart, skulle agera ombud för Poppius, och försöka förmå Furugård att köra över avdelningen.

Men Furugård hade större problem att brottas med. Riksdagsvalet 1932 blev en stor besvikelse. Det började knorras i leden och i januari 1933 var brytningen mellan andremannen Lindholm och Furugård ett faktum. Lindholm bildade NSAP och Furugård höll fast vid SNSP. I slutet av året etablerade sig dessutom NSB i Malmö. Alla tre nazistpartierna hade lokalavdelningar i Malmö. NSAP hade en ungdomsavdelning, Nordisk Ungdom kår 3. 

NSB bildade en kvinnoavdelning som också hade sina interna möten. (2)

Hitlers maktövertag 30 januari 1933 senare skapade en stor nyfikenhet på nazismen i Sverige. Både SNSP och NSAP gjorde sitt bästa för att utnyttja detta genom att arrangera möten. Åhörarsiffrorna för nazistmötena steg markant under 1933. Nazisterna hävdade att det kommit 2000 åhörare på ett möte. 

Men de svenska nazisterna lyckades inte utnyttja situationen fullt ut. De bråkade med varandra och mötte snart ett mycket svårare motstånd; Malmös socialdemokrater. 

Limhamnskravallerna 

I Limhamn 11 juli inträffade den första allvarliga sammanstötningen mellan socialdemokrater och nazister.

Den ledde också till att relationerna mellan polisen och socialdemokraterna/Arbetet ansträngdes. I Arbetets första artikel om mötet fanns formuleringar som ”Polisens råhet förnekar sig ej”, ”Malmöpolis tappar huvudet vid nassemöte i Limhamn och vållar onödigt uppträde” och att de ridande poliserna haft ”klappjakt på onda och goda män, kvinnor och barn utan åtskillnad med piskslag och fula ord”. Det var formuleringar som knappast föll i god jord hos polisen. Man ska också betänka att det var det styrande regeringspartiets medlemmar som stod bakom en stor del av stöket på Limhamn. Från polisens sida var det knappast vad man förväntade sig av regeringsmakten. 

Dessutom hade riksdagsmannen Örne i en riksdagsdebatt samma år påstått att den socialdemokratiska pressen var fientligt inställd till ordningsmakten. 

Skånska Dagbladet anklagade Arbetet för att ha ”gjort ett ohemult angrepp på Malmöpolisen” som lett till att flera i Malmöpolisen blivit medlemmar i nazistpartiet. 

Arbetet beslutade att göra en egen utredning av vad som hänt i Limhamn. Både polisens och den egen utredning, som bestod av vittnesutsagor, citerades den 26 juli.

Nu var tonen en annan. Arbetet uttryckte stor förståelse för polisens arbete och det alltid varit tidningens ”varma önskan att ett lika gott förhållande” som rådde mellan allmänhet och polis i England skulle råda i Sverige. 

Arbetet tillstår inledningsvis att den referent som skrev den första artikeln 12 juli inte varit närvarande vid bråket. Han anlände till platsen efteråt och förlitade sig på andrahandsuppgifter från motdemonstranter eftersom polisbefälet på plats vägrat låta sig intervjuas. Han blev därför ”oriktigt informerad”.

Artikeln fick rubriken: ”Polis och allmänhet om Limhamnsmötets förlopp; två versioner” och nedryckaren: ”Mera gemyt hos svenska polis och publik gave bättre förståelse”.

Så här ska mötet ha förlupit:

Konstapel Theodor Hultberg berättade: överkonstapel Palmblad hade gett order om att publiken skulle hålla sig 10 meter från nazisternas bil när en röst i publiken uppmanade dem att gå 100 meter därifrån ”så de kan få prata för sig själva”, och de flesta gjorde så. Sedan polisen slagit en ring 15 meter från bilen gick fyra eller fem personer hade gått omkring bland åhörarna och uppmanat dem att störa mötet. En av uppviglarna ska ha varit snickaren Albin Fors, som senare kom i närkontakt med Hultberg.

På ett givet tecken hade de flesta sedan, skrikandes och visslandes, avlägsnat sig från torget och begett sin in på Linné – och Vasagatan. De hindrade trafiken och Palmblad uppmanade dem att skingra sig. När motdemonstranterna vägrade gav han polismännen order om att skingra folkmassan och de två ridande poliserna Edvin Sköld och Carl Gyllensjö assisterade dem. 

När Hultberg och inspektionskonstapel Albert Lindroth skulle skingra en skara män på Tegnérgatans trottoar vägrade en av dem, Fors, att lyda. Han hävdade att han bodde där. Fors föstes in genom grindöppningen till trädgården vid hans bostad varpå Fors försökte ta sig tillbaka ut på gatan. Hultberg höll upp sig sabelbalja för att hindra honom och den hade då ”glidit mot Fors bröst och högra axel samt kommit att lätt vidröra Fors å högra kinden”. Fors tog tag i sabelbaljan och ropade: ”Slår du mig på min egen tomt! Det ska komma att stå dig dyrt”. 

Polisens begav sig tillbaka till torget dit det anlänt en bil med två personer i, en av dem var Arbetets redaktör Andersson. Enligt polisen antecknade Andersson var motdemonstranterna berättade men enligt Arbetet hade han ingen penna eller papper med sig. Därefter förföljdes nazisternas bil men polisen spärrade av Tegnérsgatan och hindrade motdemonstranterna. Lindroth bekräftade uppgifterna.   

Konstapel Carl Gyllensjös berättelse liknade Hultbergs. Konstapel Johan Danielsson stod hela tiden kvar i polisens ring och observerade att flera av motdemonstranterna var klädda i blå skjortor vilket tydde på ”viss politisk sammanslutning”. Han hade inte sett någon polis utdelade några slag. Konstapel Axel Kvist vitsordade Danielssons utsaga men han hade inte sett någon likartad klädsel.

Konstapel Per Murath hade också stått i närheten av nazisternas talare. Han hade hört skrik och skrän men hade blivit skymd av några ungdomar och såg därför inget av bråket på Linné- och Vasagatan. 

 Snickaren Albin Fors boende på Vasagatan 6 fick sina ansiktsskada dokumenterade av läkaren Nils Fabian Ekberg. Fors hade ett cirka 15 centimeter långt och 1 centimeter bred ”svulstformig rodnad sträng” som började på hakspetsen och sträckte sig 5 centimeter bakom höger käkvinkel. Han hade ett lätt upprivet parti, stort som en femöring, till höger av hakspetsen. 

Den opolitiske och strängt religiöse Alfred Nordkvist lämnade sitt vittnesmål: han hade gått till nazistmötet av nyfikenhet och hade tagit med sig hustru, sina döttrar, sin svärson och två barnbarn. Han brukade besöka både politiska och religiösa möten. Han uppgav att hans granne, Albin Fors, varit lugn då han stod bland publiken. Nordqvist såg Fors replikskifte med polisen i sin trädgård och slaget med sabelbaljan. Nordkvist ansåg att det ”fanns ingen som helst anledning för polisen att ingripa så som” de gjorde.

Arbetets halvpudel underströks av att även Allan Vougt ville gjuta olja på vågorna och skrev i sin ledare om ”en enstaka händelse, varom meningarna kunna vara delade, får icke rubba ” förtroendet mellan polis och allmänhet.

Den metod som motdemonstranterna använde; att ställa sig längst fram innan talaren började och sedan på ett givet kommando gå bakåt och lämna ett stort tomrum mellan talare och åhörare, användes vid nazistmöten på flera platser runt om i Sverige. Avsikten med metoden var att genera talaren och göra det svårt för publiken att höra vad denna sade. För det dröjde innan nazisterna började använda sig av förstärkare och högtalare och det kom bara att användas i begränsad utsträckning. Med ett fysiskt tomrum kunde socialdemokraterna dessutom lättare förhindra att någon av deras egna medlemmar försökte trotsa blockaderna mot nazistmötena genom att gömma sig i folkmassan. 

Nästa möte, 13 juli, blev lugnare även om en ung man greps efter ha slagit en nazist. Arbetet uppmanade ungsossarna att disciplinera sig och inte ge polisen anledning att ingripa.  

Dagen efter anmälde tre malmöbor; grovarbetare John Persson och textilarbetare Gustav Thulin båda boende på St Kvarngatan 11 och skomakare Göte Persson på Kulladal, Lindholm för att ha smädat konungen under sitt tal den 13:e. Lindholm klarade sig dock från straff.

Under våren 1934 intensifierade NSB avd 13 Malmö sin verksamhet med flera avdelnings- och några offentliga möten. De öppnade en partiexpedition på Davidhallstorg 5 a och kvinnogruppen kom igång med sina möten.

På mötet 14 februari talade KG- ledaren. Hon försvarade nazisternas syn på kvinnan och hävdade i tydlig nazistisk anti- semitisk anda att: ”kvinnornas uppfattning i fråga om deras platser i samhället har blivit alldeles förvänd. Och härtill påverkas de av dem som önska att den mest högtstående av jordens raser skall förintas. Det är inte svårt att räkna ut vilka som stå bakom detta. Dessa dolda krafter arbetar målmedvetet på den ariska rasens undergång. Det blir nationalsocialismens stora uppgift att hejda detta undermineringsarbetet och arbeta för en sund utveckling” .

Men partiet hade också stora motgångar. 

Vid ett möte blev tidningsförsäljarna antastade av SSU- are. Nazisterna förföljdes till sin lokal och polisen körde bort SSU- arna.

Det största problemet för NSB var dock de egna medlemmarna och då främst polisman Johannes Levin. Han var påtänkt som riksdagskandidat 1932, han utsågs till kandidat på ett distriktsmöte i Höör, men hans namn fanns ändå inte med på den slutliga listan. 

Han knappast beskrivas som en speciellt sansad man, varken i tjänsten eller som skribent i den nazisttidningen Nasisten som han startade. 

Han skrev i ett internt brev att ”jag blev anmäld på polisstationen för det jag förde undan ungklubbistynglet, men det tar jag lätt. Nu rapporterar jag fähunden för det han vägrade flytta sig på tillsägelse”.

Han föreslog att nazisterna skulle samla alla partier till ett diskussionsmöte, hyra in två stenografer, trycka upp det som sagts på flygblad och dela ut det ”sedan kunna ju tidningarna stå där med sina referat”. Han ville också ha ett nazistmöte efter musiktimman i Slottsparken. 

NASISTEN- den skånska nazisttidningen 

Nasisten kom ut med minst 15 nummer under 1934 (ett provnummer utkom i september 1933).

Först kallades tidningen för ett ”organ för södra Sveriges National- Socialister (Nationalsocialistiska förbundet)” och från och med nr 3 organ för NSB.

Redaktionen låg på Stadt Hamburgsgatan 1 a. Helårsprenumeration kostade 6 kr 50 öre.

I tidningen skrevs artiklar om läget i Sverige, förgiftningen av ungdomen, kritik mot hushållningssällskapet, NSB:s program etc  

DN hade skrivit om den tyske flyktingen, riksdagsman Segers, och hans berättelser om usla förhållanden i tyska fängelser. I en annan artikel om en tysk kvinna, Rogge Börner, som protesterat i Hamburg mot nazisternas kvinnosyn och att kvinnorna skulle förvandlas till avelsdjur. Detta klassades i Nasisten som ”lögnpropaganda”. De inre förhållandena i Tyskland blev bättre dag för dag, hävdade man från tidningens sida. 

Det var i Nazisten som nazisterna för första gången erkände att de ville ha koncentrationsläger i Sverige.

Den starkt anti-nazistiske redaktören Mauritz Hellberg i Karlstadstidningen hade i en artikel reflekterat om ”kz- helvetet”. Hellberg befarade att de svenska nazisterna skulle tävla med Hitlers bödlar om de fick makten i Sverige. 

NSB-nazisterna medgav i en kommentar (Nasisten nr 7, 17 feb 1934) att de gärna skulle vilja slänga svenska oppositionella i koncentrationsläger:

”Hu då. Furugård måtte fara våldsamt fram där upp i Värmlands urskogar. Det kan och skall i detta sammanhang icke förnekas att vi nationalsocialister hellre skulle ha sett Mauritz Hellberg, Torgny Segerstedt med flera sitta i koncentrationsläger och i lugn och ro skriva sina memoarer än att de som aktiva tidningsmän kämpa för ”västerländsk odling”, ”för frihet broderskap och jämlikhet”. Men att denna vår önskan skulle ha ett hemligt samband med vår ”sadistiska läggning” eller vår ”mordlust” är väl icke så där utan vidare klart.

Att känna ansvar för hela svenska folkets väl och under trycket av detta ansvar vilja skydda detta folk för varje som helst angrepp på den heliga idé , som allena kan åstadkomma folkgemenskapens stora under, detta är – icke hat, men kärlek, till människor som icke längre veta vad de göra” 

(läs mer i kapitlet om Kz-läger). 

I det sista numret av Nasisten, nr 15 som kom ut 14 april, löpte Levin amok i spalterna. Levin förklarade helt oväntat att NSB- ledaren överste Ekström blivit avsatt. Ekström beskrivs i artikeln som oduglig som ledare.

Han kritiserade dessutom andra delar av rörelsen också och konstaterade att. 

”Nationalsocialismen har dragit ett skimmer av löje över sig. Det är ett beklämmande faktum”.

Han ifrågasatte också nazisternas anti-judiska politik: 

”Hade judefrågan inte varit så intensivt förenad med den internationella storkapitalismens rövarpolitik, hade den inte varit av någon större betydelse för Sverige”. 

Levin kritiserade Dalbyavdelningen, med herr Roos i spetsen, hade gått med på att sänka lönerna för nödhjälpsarbetare till 44 öre i timmen:

 ”Vi måste på det skarpaste brännmärka dylika nationalsocialister, ty de är inte socialister, om de nu kunna ha någon rätt att kalla sig nationella”. 

Roos och en klockare i Kramfors kritiserades för att tagit avstånd från ett av partiets detaljförslag om sex timmars arbetsdag skulle införas till arbetslösheten avskaffats och garanterad minimiinkomst för alla arbetare. 

Levin beskrev det som att Dalbyavdelningens ”underminerings- och skumraskarbete” hade ”åstadkommit ett fullständigt kaos” inom Blocket.

Med de här skriverierna var Levins dagar inom NSB räknade. 

Den nazistiska tidskriften Fanfaren konstaterade senare att Levin uteslöts ur NSB sedan han under kongressen 1934 först framfört egna förslag till ändringar av programmet. När de inte antogs så publicerade han förslagen som ”tillägg” till Blockets program och för detta blev han avsatt. Levin hade svarat med att avsätta Ekström och det uppfattades av Fanfaren som att han anslutit sig till Eliassons parti. Även Malmönazisterna Carl Werngren och Johan Ambrosius uteslöts samtidigt ur NSB.

Furugård lär ha varit populär i Malmö. I augusti 1934 hade det spridits ett falskt rykte om att Furugård skulle tala på Möllevångstorget och det hade samlats 2000 personer, enligt en Malmönazist (hans underskrift är oläslig). Furugård dömdes dock till böter, 15 dagsböter a 5 kronor, för brott mot uniformslagen efter ett besök i Malmö. 

Men SNSP var på reträtt i Malmö. SNSP:s distriktssekreterare Eric Hall skrev 26 oktober 1934 att SNSP- avdelningarna i städerna låg ”för fäfot alldeles”. I Malmö hade det funnits en ”utsökt samling skojare som levt på avdelningen och aldrig betalt ett öre i avgift”.

Distriktsekreteraren Eric Hall beklagade sig över att SNSP- avdelningens arbete i oktober 1934 försvårades av att ”Levin m fl” trodde att de kunde ta alla avdelningens medel till det ”obskyra organet” Nasisten som led av kronisk penningbrist och därför inte kunde komma ut som planerat. (Det är oklart hur inblandade SNSP var i Nasisten som egentligen drevs av NSB-nazistenn Levin reds anm)

Hall tyckte att Nasisten gjorde nazismen stor skada med sin ”vulgära artiklar” samtidigt som den ”verkade ekonomiskt nedbrytande” på Malmöavdelningen som dessutom skulle vräkas från sin lokal.  

Hos nazisterna Hall och Burén kan man finna den inställning som ledde till att nazistpartierna ofta hamnade i interna konflikter och intriger utvecklades.

Eric Hall avskydde Sten Burén. Hall ville inte längre vara vän med honom ”jag skulle vilja dö, hellre än att fortsätta vara dubbel” skrev han till Furugård.

Sten Burén hade en annan åsikt om sig själv och skrev också han brev till Furugård. 

Trots att fler än Hall hade påtalat hans olämplighet ville han fortsätta vara medlem. Burén hade varit med i partiet sedan 1 november 1931 då han blev avdelningsledare i Boden avd 27 och lagledare i SA kort därefter.

I oktober 1934 hade Burén blivit utesluten ur partiet. Han ville dock ha ersättning för sina utlägg och skrev ett ganska formellt kravbrev till Furugård. I april 1935 bodde Burén i Dalby och nu var tonen en annan. Han hotade Furugård med att överlämna alla handlingar han hade till den ”nationalsocialistiska fraktion” som han tänkte gå med i. Om någon SNSP:are ha kontakt med Burén innan han lämnande partiet uppmanades de ringa telefonnummer 6 i Dalby. Det är oklart om någon tog hans hot på allvar. 

NSAP var betydligt mer aktiv än sina konkurrenter och arrangerade 17 möten under 1934. Det var valår och nazisterna trodde sig ha en chans att ta mandat. Publiksiffror på 2000-3000 personer noterades av nazisterna.

Med ökad aktivitet följde också mer konfrontationer.  

I juni fick Lindholm återigen sina fiskar varma, men nu på Mölllevångstorget. Det blev, enligt nazisterna ”kravallartade uppträden”, även om det inte var lika illa som året innan. Men polisen fick spärra av gator och gripa flera personer. Enligt nazisterna vågade Arbetet inte skriva om mötet eftersom det var socialdemokrater som ställt till med allt bråk. Sant eller inte, det stod inget Malmötidningarna om mötet.

Trots alla möten blev valet en besvikelse för Malmönazisterna.

I landstingsvalet fick de 546 av 52153 röster. (scb)

Till stadsfullmäktige Malmö stad fick nazisterna 698 av 58 895 röster (508 till NSAP, 90 till SNSP och 100 till samlingslistan Blocket). (scb)

I NST tillstod signaturen ”Pionjären” att nazisterna gjort ett dåligt val i Malmö. Han skyllde delvis nederlaget på att Arbetet 14 september berättat om att en av nazisternas kandidater var dömd för inbrott och hade sparkat på sin gravida hustru. Han sades först tillhöra SNSP men dagen efter hade Arbete en rättelse om att han tillhörde NSAP. Men skadan var redan skedd.

Eftersom mannen tillhörde NSAP höll SNSP med Arbetet när tidningen ironiserande skrev om den utpekade mannen: ”Det är sådana som skola väcka Sveriges folk ur den demokratiska försoffelsen, det är sådan som skola återinföra moral, goda seder, respekt för ordning och lagar”. 

Efter valet hade några Malmötidningar rubriker som Nazismen bortsopad ur Sverige.

Malmöpolisen var inte bara ifrågasatt av Arbetet utan också mycket omdebatterad av nazisterna.  

Nazisterna menade att enskilda polismän i allmänhet inte skulle kritiseras men att polisbefälen flera gånger hade uppträtt på ett sätt som skulle ”brännmärkas” i ordalag. Och nazisterna hävdade att det på vissa håll nu spritt sig en ”marxistisk- demokratisk anda” bland både befäl och underlydande. 

I Malmö uppges ”marxistiskt anstuckna konstaplar” ägnat sig åt ”polisterror” och exemplifierade detta med vad de kallade för ett ”kosackdåd” på Södergatan 16 november 1934. 

Två nazister sålde tidningar på Södergatan när de greps av två poliser. De ska ha skällt på och hotat nazisterna med stryk. En av nazisterna uppges på polishusets gård ha fått fyra knytnävsslag i ansiktet innan han slängdes in i ett rum. Nazisterna ansåg att polismästaren borde ta itu med ”rötäggen”. 

I november 1934 hävdade SNSP- nazisterna att ”det knappast en dag” utan att de fick rapporter om misshandel och överfall på nazister. 

NSAP tog också upp misshandelsfall. NSAP hävdade att det i september skedde tre misshandelsfall på en vecka. 9 september klockan 19.30 blev nazisten EA överfallen med knytnävsslag. Näsblod och två tänder utslagna. Gärningsmännen uppges vara en socialdemokrat och en kommunist. 13 september blev NU:aren LC överfallen av fem personer när han var på väg hem. Flera tänder lösa och svullnader i ansiktet.

15 september blev valarbetaren GN överfallen av cirka 20 ungsossar. Han blev slagen och sparkad medvetslös, uppger nazisterna.

DSN hävdade att en SSU:are i februari dömdes till böter för detta. 

Nanna Axelsson i Svenska bokhandeln på Amiralsgatan 4 sålde nazilitteratur. Men det var inte uppskattat av alla nazister. NSAP varnade för henne 1934 och hävdade att hon inte hade något att göra med partiet.

I januari 1935 meddelade signaturen ”Lasse i Lund” Furugård att tidningen Nasisten ”gjort stor skada” för SNSP och att han skulle försöka arrangera ett möte i Malmö. Men det fanns problem. Lokalhyran var dyr, 100 kronor, och ingen tidning tog in annonser. Men han hade en egen vild lösning; han skulle låna en häst av nazisten Roland Jeppsson och rida gata upp och gata ned i Malmö och dela ut flygblad. Troligen skedde inte detta och det blev bara två SNSP-möten det året.  

Polisdomstolen i Malmö dömde i januari 1935 tre NSAP- nazister till böter a 100 kronor sedan de gått omkring med plakat med text som uppmanade allmänheten att handla i svenska affärer och undvika judiska varuhus som EPA. DSN hävdade att det inte fanns några bevis mot de tre och såg dem som offer för en falsk svensk rättvisa. Två andra nazister hade dömts för liknande brott i december och då tre av de dömda var arbetslösa utan inkomster skulle de troligtvis få sitta av sitt straff i fängelset istället.  (3)

I januari 1935 begärde mamma Agda Lindskoug, dottern Ann Mari och sonen Lennart samt Nils Gunnar Bengtsson utträde ur NSAP. Anledningen var det spioneri, skvallrande och hänsynslöst negligerande av medlemmarnas åsikter som förekom i Malmöavdelningen. 

Wennberg och ”Calle” från distriktet gjorde en inspektion av avdelningen. Det fanns två stridande fraktioner inom avdelningen och företrädare för de båda samlades för ett möte 28 januari. Det fanns många missförstånd att klara ut och nazisten Laurell hade trasslat till mycket genom sitt agerande att hyra en ny lokal och tillsätta en ny stab trots att det redan fanns en. Wennberg och Calle läxade upp dem ”och gjorde dem ganska möra”. En del av Malmönazisterna bedömdes vara ”mycket bra pojkar”. Schjånberg avsades sig avdelningschefskapet och Hammar blev ny chef.

Den nya styrelsen för NSAP A 3, 31 januari 1935

Ach Sten Hammar

Apch R L Öberg

Ask Ove Nordstrandh

Asekr Folke Aurell

Ai Ernst Arvidsson

A Schjånberg som studieledare.

Detta verkar ha varit en inte helt lyckad kompromisslösning eftersom Hammar beskrivs på följande sätt: ”Hammar tycks vara en snäll gosse men kommer säkerligen att visa sin oduglighet som avdelningschef. Vi försökte hela tiden tvinga honom att tala åtminstone några meningar i följd, vilket dock strandade på hans energiska motstånd. Han har tydligen mycket svårt att uttrycka sig. Nu ska vi försöka få honom att tala litet på ett medlemsmöte på torsdag. Får se hur det går”. Wennström kommenterade också Hammar med att ”Hammar kan eventuellt vara en bra karl, fastän han har inte reda på hur psalmerna går i NSAP”. Men Wennberg och Calle var ändå mycket nöjda med mötet och hade hopp om en framtid för avdelningen. 

Men partisekreteraren Gunnar Svalander hade sina onda aningar om att det inte var slut med bråken i Malmö. Han fick rätt. I april hotades Axel Schjånberg med stämning för att partiet inte betalat hyran för den partilokal som hyrts i hans namn. Nazisten Nanna Axelsson hade tidigare varnats för sitt beteende men hon fortsatte att ställa till problem. Styrelsens samröre med henne skapade, enligt Schjånberg, en opposition som skadade avdelningen. Speciellt bland de andra kvinnliga nazisterna fanns det en ”våldsam antipati” mot henne. Hennes intriger togs dock med ”upphöjd ro” av Svalander fram till hösten då han ansåg det var dags att ta i med hårdhandskarna mot henne. Nazisten Rohlin, som tillhörde avdelningen i Berlin, var också impopulär. Han hade kommit till Malmö hösten 1934 och beskrivs som en ”hyperborgare och klädknodd”.

I september 1935 var det dags för nästa schism i Malmö. Avdelningen och A-sektionen var osams. ”Överallt är det endast gräl och personligt kiv mellan de bråkande”, konstaterade Wennberg. A-sektionen vägrade lyda avdelningschefen Öberg när han ingrep ”mot uppenbara dumheter som de gjort”. Talande för problemen var att Öberg ska under det stora tinget i Malmö låg hemma och sov utan att veta om att tinget ägde rum. 

I oktober skrev S Hammar till partiledningen och krävde även han pengar för en lokal som partiet hyrt. Brevet var skrivet på ett sätt som inte passade partiledningen. Visst skulle han få sina pengar men ”tonen i hans avhandling passar oss inte” och att han ”icke egentligen har att skaffa i våra led”. 

1935 hade NSAP 107 medlemmar (se namnen i mötesdelen). Trots alla problem lyckades NSAP genomföra 10 möten. 1-majmötet uppges ha samlat 4000 personer och det hölls ett stort ting (möte för partiförhandlingar) i september med 250 deltagare. 

Distriktsombudsmannen Wennberg talade då om organisationens problem. Han påpekade behovet av ordning och uppfostran. De nya nationalsocialistiska medlemmarna borde uppfostras till revolutionärer, med Lindholm som förebild.

Ett misslyckat möte i januari 1935 uppges ha resulterat i att samtliga SA- män i Malmö NSB gick in i SNSP. Malmöavdelningen uppges ha arbetat under tråkiga förhållanden men fick i början av januari en ny stab som skulle arbeta för att göra Malmö nazistiskt. NSB fanns alltså kvar men hade bara ett möte. 

NSB ägnade sig också åt medaljutdelning. Partiet hade två egna utmärkelser, Trohetskorset och Frihetskorset, som delades ut till nazistiska förkämpar som kallades Engelbrektsmän. Trohetskorset skulle bara delas ut vid ett tillfälle 1935, medan Frihetskorset skulle delas ut även vid framtida ceremonier.

Korsen delades ut av kyrkoherde Hellström vid två- årsjubileet i Göteborg 7 december 1935.

Ett av de 24 stycken Frihetskorsen fick avdelningsledare Rutger Skytte, Malmö.

1936 var NSAP det enda aktiva nazistpartiet i Malmö. Det var riksdagsval och partiet höll 16 möten. Enligt nazisterna förföljdes de efter ett av mötena i Limhamn av SSU:are som spottade och kastade tomater. Nazisterna använde sig av förstärkare och högtalare på ett möte som de uppgav hade lockat 7000 åhörare.

Efter det misslyckade valet lade SNSP och så småningom också NSB ned verksamheten. NSAP var ensamt kvar.  

NSAP drev 1937 en flygbladskampanj utanför EPA. Alla besökare uppmanades handla i svenska affärer istället. Polisen grep flygbladsutdelarna, förhörde dem och förbjöd dem att återuppta utdelningen. Men nazisterna fortsatte, greps igen och anklagades för att ha trotsat polisens förbud. Enligt nazisterna fanns det dock inget lagrum som förbjöd dem att dela ut flygbladen.

En lektor Allan Bergstrand vid Malmö högre allmänna läroverk använde sig av Thomas Manns antinazistiska bok ”En brevväxling” i sin tyskundervisning. Nazisterna rasade mot detta ”snuskalster” men den socialdemokratiske lektorn tyckte bara det var rätt, en kulturuppgift, att ge eleverna information om nazismen på detta sätt. 

1938 i april rapporterades att Malmöavdelningen varit ”ofantligt under isen” men började nu repa sig. En Ljungkvist skulle vara chef.

Valet samma år kan knappast ha hjälpt till att höja stämningen.  

Landstingsvalet gav följande siffror:

hela Malmöhus läns landstingsområde

848 av 149 328 röster. 

Malmö stadsfullmäktige 1938: 414 av 69 851 röster

Därefter beslutade nazisterna för att tona ned kopplingarna till Hitler- Tyskland. Hakkorset byttes ut mot en vasakärve och namnet ändrades till SSS- svensk Socialistisk Samling.

När säkerhetspolisen 1939 gjorde sin stora kartläggning av SSS i Skåne visade det sig att bara 23 av de 367 medlemmarna hade Malmö som postadress. Antingen var den undersökningen inte tillräckligt grundligt gjord eller så ökade verkligen medlemsantalet till följande år.  

Krigsutbrottet 1 september och inkallelserna gjorde att nazisterna över hela landet fick dra ned på mötesverksamheten. 

Men dessförinnan hölls ett stort nazistting hölls i Malmö 28-29 maj 1939. Nazister från hela landet närvarade. Partifrontinstruktör Kurt Helmfrid (vars brorson Mats Helmfrid idag är moderat kommunalråd i Lund) talade om Fronttjänst. Även Åke Orrenius talade.

I landsfogdens redovisning över verksamheten 1939-1940 konstaterade landsfogden att i Malmö hade Manne Bergh tagit över efter Mauritz Brolin. SSS- avdelningen hade 91 medlemmar 1940 och de tre möten som hållits hade varit flitigt besökta. ”De nazistiska idéerna torde av allt att döma stödjas av ett icke oväsentligt antal personer i Malmö” var hans slutsats. Nazisterna själva summerade det till sex möten under året. 

1941 hölls återigen ting i Malmö, den här gången var det ett kretsting med nazister från Skåne och Blekinge. Lindholm dök upp som en överraskning och tinget avslutades med ett möte med 900 åhörare.  

Inför mötet på Möllevångstorget 13 juni användes en banderoll med texten ”Judarna är vårt folks olycka” men denna förbjöds av polisen till nazisternas stora förtret. Det var stökigt kring ett senare möte på Möllevångstorget och polis fick ingripa. 

Lördagen 18  juli 1942 upptäcktes att SSS lokal på Stora Nygatan 42 utsatts för mordbrand. Dörren var eldhärjad och taket sotigt. Nyuppsatta träfiberplattor i taket hade begränsat eldens skador. 

En känd Malmönazist hade förvägrats pass och försökte i augusti eller september 1942 mönstra på en tysk fraktbåt. Säkerhetspolisen, som avlyssnat hans telefon, trodde att han ville ta sig till Tyskland och grep honom. Han hade med sig ett paket med ”tullpliktigt och exportförbjudet gods” samt ett skriftlig meddelande som dock bedömdes sakna intresse i polisens ögon.

Landsfogden Otto Rosengren konstaterade att det pågick okontrollerade förbindelser mellan ”land och fartyg i utrikes fart” och ville därför förbjuda lotsarna att överlämna okontrollerat gods till fartygsbesättningarna.

TT:s filialföreståndare Walter Edvard Hermanssons förehavanden intresserade säkerhetspolisen. Hermansson hade i juli 1940 ringt brittiska konsulatet och i juli 1941 konstaterade att han gjort upprepade resor till Danmark. 10 september 1943 ringde han flera gånger till tyska konsulatet. Det är naturligt för en journalist att ha sådana kontakter, men polisen tyckte det var underligt att Hermansson efter ha besökt dr Best i Danmark rapporterade till tyske konsuln i Malmö om mötet. Polisen trodde att tyskarnas väckta intresse för Hermansson bottnade i att de vill försöka påverka Hermansson att ge en mera positiv bild av Tyskland i sin nyhetsförmedling. Den 15 september gjorde en ”kontroll” av Hermansson men den gav inget.

Under 1942 hölls tolv möten. I slutet av 1942 hade SSS minst 72 lokalavdelningar. 21 av dem fanns i Skåne och og 3 Malmö var en av dem. Det var en aktiv avdelning. På måndagskvällar samlades alla funktionärer, på tisdagar Sveaborg (vapenbrödraskap bildat av Finlandsfrivilliga), torsdagar kvinnorna i KG, fredagar SFKO (nazisternas egna fackliga organisation) och på söndagar hade Sveaborg propagandautmarsch med samling klockan 08 på morgonen.

Under 1943 blev det tio möten och det var mycket stökigt kring två av dem. Polisen fick dra sina sablar vid ett tillfälle. 

De danska judar som under hösten 1943 kunnat fly undan Förintelsen till Sverige var måltavla för nazisterna som av rasskäl ville internera dem. 

Säkerhetspolisen klassade i januari 1943 Carl Nordqvist i Malmö som ”femtekolonnare”. Spaningarna i Malmö intensifierades i januari 1943 vilket resulterade i många övertidstimmar. För många tyckte vissa inom säkerhetspolisen.

Andra registrerade var Karin Elvira Johansson, född 27 december 1903 och död 1992 (Ostr 160 B) som hade deltagit i arbetsläger och Bezirkschule, och lär ha utbildats till Führerin. Propagerade för tyska regimen i februari 1943.

6 september 1943 omtalades 15-årige Björn Hjelme Lundberg som ivrig nazist och partiledare.

SSS inre verksamhet fortsatte under 1944.  I december hade man julmarknad. Handarbeten gjorda av kvinnogruppen på orten såldes. Hindberger höll ett anförande, ”präglat av optimism och framåtanda”.

Men det fanns inte mycket kvar av optimism under 1945. Visserligen hölls det enda skånska nazistmötet, återigen i form av en julfest, det året i Malmö men rörelsen var i gungning. 

De fick oväntad hjälp av fondhandlaren Per Jönsson. Han var född i ett fattigt hem men hade blivit förmögen genom affärer. Han uppges ha varit en mycket originell människa, en liten man med långt vitt dubbelskägg som de sista åren av sitt liv gav sig ut på mångmilapromenader i Skåne. Under de senare åren, han dog 8 augusti 1949, 79 år gammal, hjälpte han nazisterna att dela ut tidningar och broschyrer. 

Fler Malmönazister höll ut. De arrangerade 3-4 sammankomster (utflykt, filmkväll, kamratafton och offentliga möten) per år under 1946-1948. Men 1949 hölls till slut det sista mötet. Året efter la Lindholm ned SSS.  

Läs mer i Joakim Berglunds Quislingcentralen

2 Enligt Lööw hade både NSAP och SNSP kvinnoavdelningar s 398

3 DSN 4/35

Malmö- möten, medlemmar och julhälsningar

1930

6 april 1930 möte Arbetarföreningens festsal klockan 13. Fernholm och Lindholm deklamerade dikter och det spelades musik. Hallgren och Lindholm talade och den sistnämnde uppehöll sig mest vid jordbrukar-, arbetar- och försvarsfrågor. 

16 maj NSFP propagandamöte i restaurang Stjärnans festsal. Åhörarna var bekanta till nazisterna och salen ”var fylld”. Ortsgruppsledaren grosshandlare H Carlson inledde innan Mortens talade och kritiserade ”jazz och nöjeskulturen” och ”det nuvarande politiska systemets försumpning”. Hans anförande inleddes och avslutades med deklamerande av dikter skrivna av Bertil Gripenberg. Mötet avslutades med diskussion. Landahl från Lund var en av dem som försvarade nazisternas ideologi. Flera medlemmar skrev in sig och mötet beskrivs som en ”succès”  

20 maj möte utannonserat i Vår Kamp för SA- avdelningen med pistolskjutning och ”teoretisk gatustrid”.

22 maj allmänt möte utannonserat. Oklart om mötet verkligen blev av. 

30 maj återigen möte i restaurang Stjärnans festsal. Detta möte blev inte lika välbesökt som det förra och nazisterna förklarade det med det vackra vårvädret och kommunisternas protestmöte på Möllevångstorget. Wenchert talade och några nya medlemmar anmälde sig efteråt. 

1932

SNSP 5 februari möte för särskilt inbjudna med Wenchert och Landahl som talare. Alla åhörare så när som på två av dem, sökte medlemskap efteråt. 

19 augusti Furugård talade på Arbetareföreningen inför cirka 500 personer. Furugård pratade bland annat om ”korruptionen i demokratins Sverige”. 

1933

SNSP

februari, exakt datum ej angivet, talade Furugård inför minst 750 personer. Han talade om Hitlers maktövertagande och kontroversen mellan Göring och Segerstedt, EPA och pjäsen Guds gröna ängar. Han anklagade svenska pressen för att vara lögnare och ville ”återinföra svensk anda” i journalistiken. Mötet avslutades med musik.

 7 april Brolin talade inför cirka 100 inbjudna. Cirka 50 exemplar av Vår kamp såldes och fem nya medlemmar värvades. 

8 juni talade Furugård på Hippodromen inför cirka 800 åhörare. 

28 augusti talade Furugård på Siriusorden inför en ”100%” nazistisk publik på 400 personer. E. Werle inledde innan Furugård talade om ”kampen mot monopol och truster”. Utanför delade socialdemokrater ut flygblad och försökte hindra arbetare från att gå på mötet. Efteråt såldes 110 exemplar av Vår Kamp och cirka 50 nya medlemmar anmälde sig. 

Arbetet skrev om mötet och med ”publik som nästan fyllde salen” när de lyssnade på ”själva överlögnaren hr kobotaren”. De flesta i publiken kom från ”handelsvärlden” och de applåderade ”den fjollige” Furugård. Tidningen kritiserade Siriusorden för att den hyrt ut lokal till ”det bedrövliga sällskapet”. 

3 november talade Erik G Nilsson och Brolin på Siriusorden inför cirka 150 personer trots att nazisternas affischer rivits ned och tidningarna vägrat ta in annonser. 

16 november talade Brolin på Siriusorden inför 200 personer.

20 november talade Furugård på Siriusorden. Avdelningsledare Kindberg inledde. 

21 november talade Brolin i nya avdelningslokalen på Västergatan 30. Avdelningens och SA-männens nya hakkorsfanor invigdes. Fyra nya medlemmar.

22 november talade Brolin på ett möte i hantverkslokalen i Limhamn inför 40 personer. 

NSAP

24 februari möte i Malmö Arbetarförenings nya festsal som var fullsatt med Landahl som talare om nazisternas ”ekonomiska program”. Landahl avslutade med en vädjan till ungdomen om att ”bryta materialismens och jazzkulturens bojor” och gå över till att arbeta för nazismen. Kommunister sjöng Internationalen. 

6 april talade S Schjånberg och Lindholm i Arbetarföreningens lokal inför cirka 300 åhörare. Lokalen var klädd i hakkorsfanor och i publiken satt fabriksarbetare, arbetslösa, direktörer och välbärgat folk. Socialdemokraterna uppges ”tappade diskussionslusten”.

29 juni talade Lindholm på Hippodromen inför cirka 450 åhörare. Två ”skränfockar” blev utkastade av SA. Propagandagruppen fick hjälp av Malmönazister att vakta mötet. 

Limhamn 11 juli när nazisternas bil hade kört upp på torget bildade 25 SA- män vakt runt den. Redan när Johansson inledde mötet störde marxister och försökte ställa till bråk. Lindholm talade stående på bilens bakvagn. Polisen utsattes för glåpord från marxisterna och det blev bråk så polisen rensade runt torget med hjälp av ridande polis. Mötet fortsatte och enligt nazisterna var 1000 åhörare på torget och 1000 ”som sprang kring och skränade”. När nazisterna begav sig därifrån skreks det efter dem och det kastades sten.

Arbetet skrev om detta. 

13 juli talade Lindholm på Davidhallsstorg inför åhöraremassa som till slut bestod av cirka 2000 personer. Lindholm kritiserade kommunismen och socialismen och fick mothugg från åhörarna. Nazisternas bil omringades efter mötet och det blev sångstrid mellan de båda fraktionerna. 

5 september möte på nya Arbetarföreningens lokal och Sterner talade inför cirka 100 åhörare. 

9 september möte på Sankt Knuts torg med Sterner som talare inför 800 åhörare. Motdemonstrationer med skrik och skrän samt försök att riva sönder en nazistflagga. 

Julhälsade 1933 gjorde:

NSAP Avd 3 Malmö

Folke Aurell

Fritz Halbauer

Per Åke Olin

Gösta Solling

NU, kår 3

Axel Elmlund

SA 1126 Nykvist

Axel Schjånberg

Sven Wihlborg

Karl Fagerberg

Sven Schjånberg

NSF/(NSB) möten 1933

25 september möte utlyst i Siriusordens lokal med Dahlberg som talare. Inträde: 1 kr. 

FOTNOT Hösten 1933 ville en grupp nazister medla mellan de bråkande NSAP och SNSP. De misslyckades och ur detta bildades NSF som i december kom att bli NSB, även kallat Blocket.

1934

SNSP

16 februari (mötet utlyst i Svenska Rikstidningen- okänt om det blev av). 

25 april talade Fritz Hedh på Davidhallstorg om ”det nuvarande politiska tillståndet”.

15 maj talade Furugård. Tid, plats och åhörarantal okänt. 

16 och 17 augusti utomhusmöte med Fritz Hedh som talare. ”Dessa möten var nog de mest lyckade som nationalsocialisterna någonsin hållit i Malmö”. Inga bråk som det varit på NSAP:s möten, utan ”allt avlöpte i bästa ordning”.  

NSAP 

9 februari talade Landahl på nya Arbetarföreningen som var fullsatt. Alla partier var inbjudna men socialdemokraterna ordnade motmöte i Folkets hus och hade även de bjudit in nazisterna. Det blev diskussion med SNU:are på nazistmötet. 

25 februari värvningsmöte för NU i kårlokalen. Carl Landahl talade och några ”nationalrekryter till tredjeklassare”. 

20 mars talade Lindholm i Siriusordens lokal som var fylld till trängsel trots annonsblockad. Det mest framgångsrika Malmömötet hittills, ansåg nazisterna. Bland åhörarna fanns representanter från unghögern som förblev sittande när nazisterna stod upp och sjöng kampsång. 

28 mars talade Helge Burman i Siriusordens lokal inför 175 åhörare. Nya medlemmar varav flera tidigare tillhört Blocket. 

28 april talade Sterner på Davidhallstorg inför cirka 1500 personer. Marxister störde mötet med skrik och skrän. 

20 juni möte på Davidhallstorg med närmare 3 000 åhörare till Lindholms tal. När Schånberg avslutade mötet så ”började judeynglet skrika och sjunga men tystades av Arbetarnationalen”. 

22 juni möte med Lindholm på ”röda Möllevångstorget”. Redan från början var mötet stökigt. Lindholm hävdade att motståndarna, marxistledarna, skrek som mest under talet när han tog upp deras samröre med kapitalismen. 2000 av de 3000 på torget uppges ha varit åhörare, de övriga betecknas som ”vettvilliga” och visade under mötet ”kravallartade uppträden”. Lundgren avslutade mötet och efteråt förföljdes nazisterna när de gick till sin lokal. Polisen fick spärra av gator och gripa flera personer. Enligt nazisterna vågade Arbetet inte skriva om mötet eftersom det var socialdemokrater som ställt till med allt bråk. 

17 juli talade Sterner på St Knutstorg inför 2500 åhörare. Mötet blev lugnt men efteråt blev det stökigt. Gator spärrades av och polisen grep flera personer. En NU-medlem misshandlades av ”frihetshjältarna”. 

 Limhamn 18 juli talade Sterner inför 1500 åhörare. Lugnt under själva mötet men efteråt ingrep polisen. 

12 september talade Lindholm på Davidhallstorg vid inför 4000 åhörare. Schjånberg inledde och avslutade. 

3 september möte på Knutstorget med Gerhardsson som talare inför över 2500 personer. 

6 september möte på Möllevångstorget med Schjånberg och Dahlrot som talare inför 4000 arbetare. Efter mötet begav sig Dahlrot till SNU:s diskussionsmöte i Folkets hus. SNU och socialdemokraterna fick tala i 45 minuter vardera och Dahlrot i 5 minuter. Han använde dem till att kritisera SNU och socialdemokraterna. 

4 september möte på Limhamnstorget med Dahlrot som talare inför 1500 personer som med ”spänt intresse lyssnade till kampsignalerna mot utsugning, klasshögfärd och förräderi”. 

5 september möte på Davidhallstorg med Dahlrot som talare inför 2500 personer. 

7 augusti möte på Davidhallstorg med Dahlrot som talare inför över 3000 personer.   

9 augusti möte vid Möllevångstorget med Dahlrot som talare inför 5000-7000 personer. ”Detta torg anses som marxisternas privategendom och de röda hade lovat att omöjliggöra mötet. Tack vare detta hade väldiga massor samlats”. 

30 november talade Sterner inför 125 personer i Siriusordens lokal. Det blev sång och kampskattsinsamling.  

NSAP i Elektorsvalet i Malmö 1934

Folke Aurell, tandtekniker

Axel Elmlund, kontorist

Einar Söderberg, kontorist

Sten Hammar, ingenjör 

NSAP Malmö stadsfullmäktigeval 1934

Sven Schjånberg, notarie

Folke Aurell, tandtekniker

Axel Elmlund, kontorist

Einar Söderberg, byggnadsarbetare

Sten Hammar, ingenjör

NSB

1934

6 februari avdelningsmöte men en f d högre statstjänsteman som talare och han sa ”det blir ingen ordning i det landet förrän nationalsocialisterna komma till makten”.18 nya medlemmar. 

20 februari avdelningsmöte utlyst och det hölls ett möte med 20 nya medlemmar. 

6 mars och 20 mars var avdelningsmöten utlysta. Okänt om de mötena hölls. 

26 april talade Dahlqvist på ett avdelningsmöte där kampstämningen var glad ”som en omedelbar följd av utrensningen” (av Johannes Lewin, Carl Werngren och Johan Ambrosius. reds anm) 

26 maj talade Ekström på Hippodromen. Lokaltidningarna vägrade ta in annonser för mötet och det var inte så många åhörare. KA Ohlsson inledde och Brolin avslutade mötet. 

11 maj talade Brolin på Drottningstorget inför cirka 500 personer som trotsat regnet. 

12 maj talade Brolin på Davidshallstorg inför cirka 600 personer. Brolin kritiserade det demokratiska systemet och fick starka applåder till svar. 

25 september möte utlyst i Siriusordens lokal med Dahlberg som talare. Inträde: 1 kr. 

NSB Avd 13 Malmö hade sin partiexpedition på Davidhallstorg 5 a

KG-gruppen (NSB)

Hade minst 5 utlysta möten under februari (7, 14, 22) och mars (8 och 29).

På mötet 14 februari talade KG- ledaren. Hon försvarade nazisternas syn på kvinnan och hävdade i tydlig nazistisk anti- semitisk anda att: ”kvinnornas uppfattning i fråga om deras platser i samhället har blivit alldeles förvänd. Och härtill påverkas de av dem som önska att den mest högtstående av jordens raser skall förintas. Det är inte svårt att räkna ut vilka som stå bakom detta. Dessa dolda krafter arbetar målmedvetet på den ariska rasens undergång. Det blir nationalsocialismens stora uppgift att hejda detta undermineringsarbetet och arbeta för en sund utveckling” .

Julhälsade från NSB i Malmö gjorde:

Tore Dahlgren

Karl Jeppsson

Erick Ohlsson

1935

SNSP

22 augusti talade Furugård på Davidhallstorg inför 1200 personer. Nazisterna trodde det skulle ha kommit fler om reklambilen inte gått sönder. NST delades ut gratis och Lindholmare fanns på plats och delade även ut sin tidning till Furugårdarnas förtret.

4 november talade Olof Örström på Siriusorden inför en ”mindre publik”. 

SNSP M 3 Malmö, adress: Mauritz Brolin, Lilla Kvarng 7c.

Julhälsade från SNSP 1935 gjorde: 

M 3 Malmö

Mauritz Brolin med familj

Kapten E Lindskog, Ystad

Fänrik Lindquist, Ystad

NSAP

11 april. Möte å Davidhallstorg. Sterner talade. Cirka 500 åhörare.

12 april. Möte å St Knuts torg. Sterner talade. Cirka 800 åhörare.

1 maj. Möte å S:t Knuts torg. Sterner talade över ämnet ” Till kamp för Arbetarsverige!”. Durén avslutade. Cirka 4000 åhörare.

Därefter kamratafton. Vennberg talade. 29 personer från den danska broderorganisationen DNSAP närvarande.

24 maj. Inledning av Wihlborg. Avslutning av Wennberg. 2500 åhörare.

25 juli. Möte å Davidhallstorg. Sterner talade. Inledning av Schönberg, avslutning av Wennberg. 600 åhörare.

26 juli. Möte å Möllevångstorget. Sterner talade. Inledning av Schönberg, avslutning av Wennberg. 1200 åhörare.

Limhamn 5 augusti. Sterner talade. 2000 åhörare. En motståndare försökte cykla omkull fanbärarna. Stenkastning från motståndarna efter mötet.

6 augusti. Möte å Drottningtorget. Sterner talade. 1000 åhörare.

25 augusti. Nordiska demokratiens dag firades i Malmö. Socialdemokraternas ungdomsförbund höll möte och likaså Nationalsocialisterna. 2000 åhörare. Sterner talade över ämnet ”Är regeringen statsfientlig?”. Talaren kritiserade dåvarande utrikesminister Sköld för dennes uttalande i försvarsfrågan nyligen. NSAP sände iväg ett protesttelegram med anledning av detta till statsminister Per-Albin Hansson. Socialdemokrater från både Göteborg och Danmark på plats. Enligt DSN försökte de danska elementen störa redan i början av mötet. Efter mötet samlades socialdemokraterna utanför Nationalsocialisternas lokal på Amiralsgatan för stormning av densamma. Ridande polis på plats kom till undsättning. DSN rapporterade om en ”seger för nationalsocialisterna”.

21 september. NSAP:s landsting ägde rum i Malmö. 250 medlemmar på plats. Mötet startade å Siriusordens lokal. Landahl höll öppningsanförande. Därefter talade Wenchert och hälsade alla välkomna samt förklarade tinget öppnat. Efter Wenchert talade Wennberg om organisationens problem. Han påpekade behovet av ordning och uppfostran. De nya nationalsocialistiska medlemmarna borde uppfostras till revolutionärer, med partiledare Lindholm som förebild. Ordet överlämnades sedan till Dahlrot som talade om propaganda och metoderna kring den inom partiet. Därefter måltidspaus. Först ut att tala efter avbrottet var Clementsson. Han talade om ungdomarnas och Nordisk Ungdoms betydelse inom rörelsen. Blomqvist talade därefter över ämnet Nordisk fostran. Han betonade även idrottens vikt i fråga om riktig fostran. Inom idrotten kunde man se ett motstånd mot den liberala och demokratiska samhällssynen, menade han. Wennberg gav därefter instruktion för marschen som skulle börja vid Gustav Adolfs torg och Sterner höll ett avslutningsanförande. 

25 oktober. Landahl talade. 130 åhörare.

1 december. Möte å Hippodromen. Lindholm talade. Wennberg inledde. 500 åhörare.

Malmö 

Antal medlemmar i september 1935 var 107 st.

styrelse A3 31 januari 1935

Ach Sten Hammar

Apch R L Öberg

Ask Ove Nordstrandh

Asekr Folke Aurell

Ai Ernst Arvidsson

Omnämnd medlem:

Kellerman juli35

Hjern, Lund och Sundén i april 35

Nyamälda NSAP- medlemmar

1935

april Ernst Arvidsson (öf t NU)

15 maj

Harry Robert Berglund

Ida Sofia larsson

Signe Lundgren

Lennart Nilsson

Per Arne Persson

Gunnar Peters

Karin Sundén

Henny Alice Wiebe

Karin Wråke

1 juni 

Ragnar L Öberg

18 juni

Sven Gunnar Berglund, kontorist, Henrik Smithsg 4

Torsten Bjurman

Ferdinand Davidsson

Gulli Kellin

Harry Thorsell

augusti 1935

Tage Blomstrand

Ossian Ekman

Evy Hansson

Anna Lisa Lindh

Karl Gunnar Sagerby

Inga Margareta Svensson (fr NU)

Carl Ragnar Örneklint

September

Hans Thure Boman

Sven Thure Jönsson

Inga Signe Månsson

Curt Evert Nilsson

Arvid Egon Nyström

Karl Erik Persson

Alf Henry Pihl

Gunvor Sandberg 

November 

Carl Erik Åkerman (fr plg)

December

Åke Rigmund Helge Håkansson

Sven Uno Jonasson

Hildur Linnea Rask

Avförda 

April 1935

Gunnar Peters (av privata angelägenheter- blev medlem igen månaden efter)

Samtliga nedan pga (obet avg)

E Enegren 

A Grönvall 

L Jakobeus 

NG Kling 

E G Nyquist 

C E Olsson  

A Olsson

J Winberg

B Widström

S Ysberg

maj 1935

J A Angantyr (död)

Gunnar Malmros (obet avg)

Avförda augusti 1935: 

Hagman (begärt utträde)

Hultberg (obet avg)

Uno Thorén (överförd t Halmstad)

22 september 1935

Erik John Oskar Ask fick inte bli med efter ha uteslutits från Ystadsavd

(odaterad handling, troligtvis september)

Bengt Grauers (olämpligt uppträdande)

Lorentzon (obet avg)

Tage Matsson (obet avg)

Elisabeth Winther (obet avg)

Karin Wråke (obet avg)

November

Sofia Larsson

December

G Sjögren (obet avg)

H Thorsell (obet avg)

Gulli Kellin (obet avg)

NSB 

Malmö någon gång under perioden 11 – 18 februari besöktes staden av Nils Lago-Lenquist, Joelson och Martin Ekström på sin stora turné och inspektionsresa. På alla orter som besöktes under den här perioden uppges ”tillslutningen varit stor” och efteråt har flera medlemsansökningar kommit in. Lindholmare störde några av mötena.  

1936

NSAP 14 september på eftermiddagen Dahlrot talade på Möllevångstorget och det användes högtalare så att alla de 7000 som samlats kunde höra vad han sa. På kvällen möte på Siriusorden med tal av Lindholm.

20 februari. Landahl talade. 175 åhörare.

7 april. Möte skulle hållas å Folkets Hus men i sista stund meddelades att lokalen inte fick disponeras. NSAP ordnade då med fackeltåg till Möllevångstorget där mötet avhölls. Gunnar Gustafsson talade. Mötet blockerat av marxister. 1000 åhörare.

9 april. Möte å Möllevångstorget. Gunnar Gustafsson talade. 300 åhörare.

1 maj. Möte å S:t Knuts Torg. Sterner talade. 3000 åhörare.

28 juni. Möte å Davidhallstorg. Inledning av Wenchert. Lindholm talade över ämnet ”Frasdemokrati och NF-svindel”. 1500 åhörare. Anhängare till Furugård försökte enligt DSN provocera fram bråk.

15 juli. Möte å Möllevångstorget. Söderström talade. 800 åhörare.

26 juli. Möte å Drottningtorget. John Svensson talade. 700 åhörare.

Limhamn 11 augusti. Inledning av Elmlund. John Svensson talade. 150 åhörare.

14 augusti. Lindholm talade. 1500 åhörare.

15 augusti. Molund talade. 200 åhörare.

16 augusti. Möte å St Knuts torg. Molund talade. Inledning av Svensson. 250 åhörare.

Limhamn 24 augusti. Möte å Torget. Molund talade. 200 åhörare. Efter mötet förföljdes nationalsocialister av SSU:are som spottade och kastade tomater, enligt DSN.

31 augusti. Möte å Drottningtorget. Molund talade. 250 åhörare.

3 september. Möte å Kastanjeplatsen. Molund talade. DSN rapporterade att ”Landskrona- Svenssons parti” hade utlyst blockad. 25 åhörare.

26 oktober. SA-marsch genom Malmö. Möte å Siriusorden. Inledning av Melén. Lindholm talade över ämnet ”Den röda offensiven”. 300 åhörare. Efter mötet talade Lindholm till medlemmarna å lokalen.

Julhälsning kom 1936 från NSAP Avd. 3 Malmö:

Bengt G. Ahlgren

Folke Aurell

Manne Bergh

Dag Olov Dufwa

Axel Elmlund

Karl Fagerberg

E. Göransson

Uno Jonasson

Karl Lindeberg

Malmö kg.

Malmö SA

Münzinger, F. W

Richard Nielsén

Emil Nordström

Gunnar P –s

Axel Schjånberg

K. & O. Åkesson

Edvard Elmqvist

Gottfrid och Mymy Mortens

1937

15 februari. Möte å Siriusorden. Brisman talade. Inledning och avslutning av Clementsson. 225 åhörare.

Datum saknas. Troligen 5 mars. Söderström talade över ämnet ”Judarna tänder världsbranden” å Siriusordens restaurang. 150 åhörare. Inledning och avslutning av Mellén.

Datum saknas. Troligen 6 mars. G.V Jönsson talade. 

12 mars. Möte å Nya Arbetareföreningen. G. V Jönsson talade. 100 åhörare. Avslutning av Mellén.

13 mars. Medlems- och sympatisörmöte. Jönsson talade.

16 april. SA-marsch och diskussionsmöte. Marschen utgick från Möllevångstorget. 40-tal deltagare. Mötet hölls å Arbetareföreningen. Mellén öppnade mötet. Molund talade. 250 åhörare. Diskussion utlyst. Socialdemokraterna vågade inte ställa upp enligt DSN. Tidningen rapporterade dock om att en SDUK-ordförande ”våndades” när Molund talade om hur Per-Albin Hansson ”köpts” av Wallenberg och storfinansen. En syndikalist opponerade sig men blev enligt DSN ”grundligt kvaddad” av Molund. 

1 maj. Möte å S:t Knuts Torg. Sterner talade. 1500 åhörare. DSN rapporterade att en ”1 maj-fyllerist” fanns på plats.

15 juli. Möte å Davidhallstorg. Sterner talade. 300 åhörare.

7 oktober. Möte å St Knuts Torg. Sterner talade. 400 åhörare. DSN rapporterade att en nationalsocialist av en marxist, varpå polisen gjorde ett anhållande.

2 november. Möte å Druidordens lokal. 200 åhörare. Inledning av Per Dahlberg. Lindholm talade över ämnet ”Mogna för slaktbänken”.

Julhälsningar i DSN 1937

Frida Berg

SA 5096 Carl Lindeberg

SA 6793 N. G. Holmer

SA 6080 Richard Nielsén

E. Elmqvist

Axel Schjånberg

Emil Nordström

Manne Berg

Axel Elmlund

Maj Nilsson

Irma Ohlsson

G. H:son

Hildur Rask

Bröderna 645, 735 och 7361 Edqvist

Folke Aurell

1938

27 februari. Möte å Arbetareföreningen. Inledning av Hultin. 200 åhörare. Björn Dalström talade över ämnet ”Moderna häxprocesser”.

10 april. Möte å Möllevångstorget. Jönsson talade. 1000 åhörare.

13 april. Möte å Davidshallstorg. Jönsson talade. 300 åhörare. 

29 juli. Möte å Möllevångstorget. Dalström talade. 2500 åhörare. 

12 augusti. Möte å Davidhallstorg. Lindholm talade. 400 åhörare. DSN rapporterade att en medarbetare från Skånska Dagbladet, Martin Holmquist, ”utmärkte sig” genom att slå broschyrer ur händerna på nationalsocialister. Holmquist blev anhållen för förargelseväckande beteende. Efteråt kamratafton, varvid Lindholm talade ånyo.

12 augusti. Möte å Davidhallstorg. Lindholm talade. 250 åhörare. 

28 augusti. Uppmarsch och möte å S:t Knuts torg. 2000 åhörare. Per Dahlberg talade. DSN rapporterade om mindre försök till störningar av unga marxister.

28 augusti. Möte å S:t Knuts torg. Dahlberg talade.

Limhamn 12 september. Möte å torget. Brolin talade. 200 åhörare

14 september. Möte å S:t Knuts torg. Brolin talade. 400 åhörare.

16 september. Möte å Davidhallstorg. Brolin talade. 250 åhörare. 

11 september. Hultin talade. 100 åhörare.

15 september. Möte å Möllevångstorget. Jönsson talade. 1000 åhörare.

24 november. Möte å Druidordens lokaler. Lindholm talade över ämnet ”Guds egendomsfolk”. 100-tal åhörare.

Julhälsade i DSN

?nf Irma Nilsson

8332 Inga-Signe

E. Münsinger

E. Nordström

F. A.

F. Hedberg

F. Münsinger

Flors.

Frida Bergh

Frits Bengtsson

G. Jönsson

Hbg

J. H.

J. W. J.

Kgr. Malmö

M. Brolin m. familj

Maj o Axel Ehnlund

Manne

Paula Lindberg

pk 11216 Stenberg

pk 11555 Sjöborg

pk 7073 Elmqvist

Sonja

T. L.

1939

20 januari. Partiets sexårsdag firades med avdelningsmöte å St. Nygatan. Brolin inledde. Jönsson höll huvudanförandet.

13 februari. Möte å Druidorden. Inledning av Jönsson. Dahlström talade.

26 februari. Möte å S:t Knuts torg där Brolin och Jönsson talade. 400 åhörare. Därefter propagandamarsch till Arbetareföreningens lokal där Jönsson talade.

22 mars. Möte å Druidorden. Inledning av Brolin. Lindholm talade därefter om ”främlingsinvasionen”. 100 åhörare.

1 juni. Kamratafton och möte för sympatisörer. Inledning av Brolin. Jönsson talade därefter.

12 juni. Möte å S:t Knuts torg. Inledning av Brolin. Lindholm talade. 1000 åhörare.

Limhamn 10 juli. Möte å torget. Siven talade. 200 åhörare. 

11 augusti. Möte å Möllevångstorget. Jönsson talade. 1000 åhörare. 

6 november. Möte å Druidordens lokal. Inledning av Jönsson. Lindholm talade. Talarna påminde om Gustaf Adolfs- minnet. 

14 december. Finlandsmöte å Arbetareföreningens lokaler. Brolin talade om den finsk-ryska konflikten och uppmanade till kamp mot den ”kommunistiska mordpesten”. Inledning och avslutning av Jönsson.

Julhälsade 1939

M. Brolin med familj

Stig Cederquist

Karl A. Lindeberg

Sonja Persson

K. Åkesson

S. Sjöborg

Gustav Friberg

K. G. Assarsson

M. Gullberg

Nils H. W. Olsson

Sture Andersson

Acke Fredriksson

Magnus Bergh (Manne)

Pk 736

K. S-g

Karl Rudolph

E. Karlsson

Arne Nilsson

Frida Bergh

A. J-n

Birger Ljungberg

Pk 11915

Y. P-sson

Ella

E. Norström

A. K-stein

Leif Åkesson

2 små flickor

S. T.

Irma

H. Rask

Margit Bergh

Ernst Rohlin

Nils Stenberg

Elsa Liljedahl

7072 Elqvist

12158 Pettersson

12165 Pettersson

Sven Bergman

Birger Jarl

Roland Tidholm Og 2, Banér 1

Fam. A. Elmlund

1939 hade SSS 367 medlemmar på olika orter i Skåne. Bland dem fanns 23 i Malmö:

postkontrollant Ernst Hallström

Harry Hellgren, Skvadrong 17

disponent Torvald Jansson, gödningsfabriken

B Johnsson, Storg 45

M Andersson, Rönneholmsv 53

Gustaf Bergström, Djäkneg 15

Karl Fagerberg, Grynbodg 5

fabrikör Axel Hammer, Södra Förstadsg 132

G Hjertstrand, Mårtensg 2

Gunnar Segerberg, Kristianstadsg 39 B

Arvid Nyström, Berstrandsg 1 B

Elov Olsson, Dalslandsg 7 A

P W Pettersson, Graneg 38

herr Vikström, Fredsg 33

änkefru Kristin Nilsson, Brobyg 10

P H Holmgren, Amiralsg 19

Artur Sjöström, Kungsg 20 B

Erik Nilsson, Vikingag 59 

Fritz Bergström, La Kvarng 7

Axel Elmlund, Helsingborgsg 5

Bengt Lindblad, Österg 4

B Sönnergren, Tessinsväg 2

M Engeström, Fredhems borg

kammarsekreterare Erik Hernberg, Erik Dalbergsg 19 B 

28-29 maj hölls ett storting i Malmö. Den Svenske bevakade tinget och intervjuade bland annat närvarande medlemmar om vad de tyckte om det så kallade Öresundstinget. Samtliga intervjuade var förtjusta i organisationen och det ”allvar” och ”djup” varmed de närvarande medlemmarna tog sig an tingets budskap. Bland de intervjuade fanns: Oscar Landahl, Sotarn från Ljungskile, Den Svenskes tecknare Manne, G. V Jönsson, Adéle Carlsson från Överkalix, Hans Hertvig från Berlinformationen, Alf Schneevoigt Danmark, Edwin Levrén från Göteborg, Karl Florin från Harestad, John Eliasson från Borås, Lisa Dahlberg från Stockholm, Nils Stahre från Enköping.

1940

15 mars talade GV Jönsson i den nyrenoverade lokalen på Stora Nygatan 42. Ett femtiotal lyssnade och hurrade senare för de tre Malmönazister, från ortsgrupp 3, som kämpat i Finland.

12 juli kamratafton i fullsatt lokal. Bengtsson och Brolin talade innan det var dags för kaffedrickningen och sjungandet.

20 augusti möte med den inkallade Jönsson, som hade permis, som huvudtalare. Mötet avslutades med musikalisk underhållning.

8 november cirka 300 personer i Siriuspalatset hälsade ståendes fanvakten som marscherade in i salen innan Brolin började tala. Nazisterna såg mötet som ett av OG3:s mest framgångsrika möten och ett nytt möte var planerat till 1 december

30 november högtidlighölls Karl XII dödsdag med (okänt hur detta skedde).

1 december möte i Siriusordens lokal med 400 åhörare till Prawitz tal. Nazisterna var mycket nöjda med att ortsgruppen kunnat starta en ny tidning Kretsen Runt.

Julhälsade

Karl m Bergh med familj

M Brolin med familj

T Lj

Kjell Åkesson

Lindeberg

Stenberg

Herman Lund

A Kullenstein

12042 O K

S Sjöborg

Sonja

Stig Ederqvist

S Rydgren

Fredriksson (Acke)

E Nordström

2804 Nordström

Arne B 

G Nilsson

H W Jönsson med familj

Irma Olsson

GG

NL Jepsson

Stig Persson

Brita

Sven Alstermark

12265 Pettersson

Arne Nilsson

O A

Ivan

E H med familj

ST

P C-n

Hj W Lindberg

Maj Britt

Eän

1654 Rask

954 G G-d med familj

Henry Rosenlind

Carl E Andersson

Erik Andersson

E D

F Bergh

L B-s

E B-s

Gunnar Bengtsson

Göta Bengtsson

Rudolf Svensson

Gustav Friberg

11916 G K A

 K S-s

Systrarna J-n

Rolf Nilsson

Sven Bergman

Anna Olsson

K Söderberg

Wadby med familj

E Karlsson

Birger L

fru Olsson

L W

H W

Dick Bergh

A-l

Li Sonja Schagerström

11574

B H-y

488

Stig Sandgren

B A-n

Rune Lundgren

Putte B

736

Inga Hellberg

A N

Knut

Sven

C Z

Harry Grevby

G B L

Karin Lindberg

Ulla

Frk K-e

Bertil G-ö

Bertil J

K Olsson

O E Ljungkvist

H B Hyllande 

G Schöön

Kj Hyllande

A Elmlund med familj

A Lindskoug

11556

R Carlsson

C E Carlsson

Hultman

6072

Rohlin

8335 A N-m

11911 N-n

Olle Jönsson

“kretsen runt red”

pk Kf 

pk CEGE

pk 10814

pk WEDE

pk 11410

pk K O

pk Enell

pk 12572

pk 8141

pk 4376

pk EL

pk ELLKÅ

pk 8246

pk 8248

1941

1- 2 juni kretsting med nazister främst från Skåne och Blekinge. En av de mest långväga gästerna var en kvinnlig nazist från Gävle. Samling i Siriusordens lokal där Jönsson talade. Som en överraskning dök Lindholm upp. På eftermiddagen hölls möte på St Knuts torg med cirka 900 personer.

13 juni stormöte på Möllevångstorget. Nazisterna hade gjort mycket reklam inför mötet, bland annat användes så kallade reklamburar. Någon närmare beskrivning av burarna görs inte men det ska ha varit en bur med en man gående inuti. Från början användes en banderoll med texten ”Judarna är vårt folks olycka” men denna förbjöds av polisen till nazisternas stora förtret. En av burarna blev vält av en ”välklädd borgare” och under polisförhör uppges denne ha motiverat sitt tilltag med att ”det hjälpte i Norge”. 

Limhamn 14 juli talade K E Hindberger på Limhamns torg inför 350 åhörare, de flesta arbetare.

15 augusti möte på Möllevångstorget med Hindberger som talare inför 2000 åhörare. Han utryckte sitt stöd för Finland och kritiserade den svenska nedrustningen. Hundratals skrikande och visslande motdemonstranter förföljde nazisterna till deras lokal och polisen fick spärra av gatan utanför under tiden som nazisterna hade kamratmöte i lokalen.

22 augusti talade Sivén på Davidhallstorg inför 700-800 personer. En kvinna som innan mötet sålde den socialdemokratiska tidningen ”Frihet” uppges ha begärt inträde i SSS efter mötet.

2 oktober 300 åhörare på Jönsson och Prawitz i Siriusordens lokal.

16 november möte på Siriusorden med 400 åhörare och tal av Lindholm. Efteråt blev det kamratafton med 200 deltagare.

2 december möte i Siriuspalatset med Brolin som talare på ämnet ”vem är osvensk” som troligtvis innehöll kritik mot den judiska bolsjevismen. Under den efterföljande diskussionen yttrade sig en ung socialdemokrat och påpekade att det fanns få judar i den pressföreningen. Brolin svarade med att anklaga socialdemokraterna för att hellre försvara judarnas sak än svenskarnas.   

Julhälsade

Carl M Bergh

Tage Ljungkvist

M Brolin med fru

Kjell Åkesson

Herman Lund

Gustav Friberg

Artur Kullenstein

Anne Kullenstein

pk 736

Lennart Nilsson

Åke Möller

Nils H W Olsson

E Karlsson

Carl-Axel Hultman

S S Wadby

Frida Bergh

A Lsg

L E-l

E L-d

Bertil Gadö

Brita Olsson

pk 12453

pk 6075

Ekström

pk 9934

pk12468

pk 12265

Rohlin

pk 12452

fru Olsson

Otto e Ljungkvist

Gustav Wenzel

fru Lindskog

Martin

Åke Johnsson

Knut Ohlsson

Rudolf Svensson

systrarna Jeppsson

Margit

N Nilsson

W Melin

Olle Jönsson

O A Med familj

NN

pk 10997

B Åkesson

Hjalmar Lindberg

pk 12042

Ellen

AAA

PB

ED

Nehlen

MC

Sigun

Britta Hansson

pk 12745

A Nyström

T Nilsson

G Mortens

Mimmi Mortens

Hans Mortens

S Alstermark

Irma Olsson

pk 13338

H Grevby

Hildur Rask

SP

Jeppsson

familjen K Wadby

familjen N Andersson

N Bengtsson

Inga Olsson

NW

RF

WA

pk 11556

Alfred Bengtsson

Gunnar E O Jönsson

HC

Jenny

Stig Cederqvist

Sonja Rydgren

Calle

E Nordström

SHJ

ESE

FW Lindeberg

A Pettersson

T Olofsson

M Olofsson

Axel Elmlund

Maj Elmlund

E Nr

IC

Lindqvist

N S-b

AF

Karl Gustav A

Gudrin N

Ivan

MS

Birger

NS

H Jönsson med fru

Thomson

Sonja

C Nordström

EH med familj

Sjöborg

Kåef

pk 140

CG

2916

K Olsson

Arne 

Kåell

Örn

Seger

Per Olof

pk 11410

BK

12154

Erik E

Möller

Enell

Carlsson

S Nilsson

pk 13120

“Svedala”

Kalle 

Lennart Johansson

1942

5 januari. Möte å Siriusordens lokal. Kontraktsprost Fredlund talade. Han hävdade bland annat att judeväldet måste brytas och att det behövs en ny Vasa i Sverige. Efter mötet kamratafton. Jönsson talade. BILD 7/42

27 mars. Möte å Siriuspalatset. Otto Hallberg talade. Efter mötet kamratafton där Hallberg och Brolin talade.

1 maj. Möte å S:t Knuts torg. Hindberger talade. 700 åhörare. Marxister befann sig i publiken, uppenbart berusade enligt DSF. 5 personer togs om hand av polisen. 

14 juni. Jönsson talade å partilokalen. Avmarsch från partilokalen till Möllevångstorget. Jönsson öppnade här mötet. Hassler talade. 800 åhörare. Kommunister och socialdemokrater ”eskorterade” ekipaget som förde talarstolen från mötet under ”sjungande av diverse ryska sånger”.

3 juli. Jönsson talade över ämnet ”Finlands sak är vår”. 3000 åhörare. Jönsson talade om upploppen i Trelleborg tidigare under sommaren. Motståndare eskorterade enligt sedvana ekipaget som förde hem talarstolen. 

14 juni. Försök till att förstöra talarstolen.

18 juli. Misslyckad brand anlagd i partilokalen.

7 september. Möte å Möllevångstorget. Jönsson talade. 500 åhörare. Efter mötet kamratafton. Även här talade Jönsson.

14 september. Möte å Möllevångstorget. Inledning av Fredlund. Hindberger talade över ämnet ”När kommer socialismen?”. 500 åhörare.

27 september. Möte å Davidhallstorg. Rune Johansson talade över ämnet ”Nordisk Ungdom – Sveriges framtid”. Efter mötet kamratafton. West talade härvid.

25 oktober. På inbjudan av sällskapet ”Svensk Tradition” talade Lindholm å Siriusordens lokaler. 250 åhörare.

13 december 1942 . Julmarknad. Luciatåg. Jönsson 

talade.

1943

26 februari. Medlems- och sympatisörmöte. Sveaborgsledaren talade över ämnet ”1943- avgörandets år”. 

21 april. Möte å S:t Knuts torg. 1000 åhörare. Inledning av Möller. Brolin talade. Motståndare i publiken försökte provocera med skrän. Försök till att hindra tidningsförsäljning på platsen gjordes också. En civil polisman som motståndare titulerade ”nazist” blev överfallen. Bråkmakarna fördes sedan till polisstationen. Kamratafton vidtog efter mötet.

1 maj. Möte å Drottningtorget, då andra torg förvägrats SSS som mötesplats. 1000 åhörare. Hindberger talade över ämnet ”Arbetets frukter år arbetets folk”. Efter mötet kamratafton å partilokalen.

11 maj. Möte å Möllevångstorget. 5000 åhörare. Inledning av Fredlund. Lindholm talade över ämnet ” Skall Sverige med i kriget?”. Kommunister på plats störde mötet med skrik och försök till bråk. Polis ingrep. 1500 av 5000 åhörare vore intresserade enligt DSF. Polis fick göra många ingripanden och tvingades enligt DSF ”rensa gatorna med dragna sablar”. Eftermöte å partilokalen. Stenkastning mot partilokalens fönster.

11 oktober. Möte å Medborgarhuset i protest mot de ankommande judiska flyktingarna från Danmark. En protestresolution antogs där man krävde att judarna skulle förflyttas till särskilda interneringsläger. Inledning av West. Lindholm talade. 

18 oktober. Möte å partilokalen. Sveaborgsledaren talade över ämnet ”Judeinvasionen och bolsjevikfaran”. 

28 oktober. Möte å Nya Arbetareföreningen. Lindholm talade. 400 åhörare.

15 januari. Partiets 10-årsdag högtidlighölls. Möller talade och berättade om sina erfarenheter från Norge 1942. Kvällens huvudtalare var Brolin. 

24 januari. Propagandadag med utdelning av flygblad. 10-tal medlemmar deltog.

28 januari. Möte å Arbetareföreningen. Möller öppnade mötet. Brolin talade och kritiserade bland annat Bonnierföretaget för reaktionen mot den svenske konungens mottagande av partiledare Lindholm. Efteråt kamratafton.

Julhälsade 1943 

Carl M. Bergh

Stina Thomsson

Kjell Åkesson med familj

Tage Ljungkvist

M. Brolin

Herman Lund

Fritz T.

E. H. med familj

Olle med familj

M. Carlsson med fru

L. M. C.

K.N.

Inga Olsson

A. Alm

Herbert Brolin

Hj. N. Lindberg

Nr 2259

Edit Brolin

Ch

1654 Rask

K. L-m

Elsa

Pk 14210

Pk 14735

A. Lind

E. Wikström

NeBe

Gottfrid Mortens

O. G.

W. G.

Pk 12558

Pk 12093

Kalle

Antisemit

Sympatisör

Lennart

Sven S-k

Carl S-w

Lindeberg, Carl

Lindeberg, Sonja

Lindeberg, Sylvia

Kajsa

Oscar

Pk 2259

Ernst

Wilhelm

C. G.

P. O-n

A. A.

G. H.

Ida

Ingrid

S. W.

L. o H.

A. O. m.fl

M. O.

K. B. P. O.

Bellman

Hjalmar

Sigrid

Pk 12440

Pk 13651

Pk 11914

Pk 12709

Anders Svensson

Olle Persson

Kalle

Greta

Gösta

Pk 12409

Pk 8776

Tage

Jenny

Helge

Stig

Skåning

Pk 12944

Åke

Harry

Harriet

Nils-Åke

M. M-n

Anna 

Anna Svensson

Per Svensson

Irma Olsson

Pk 6778

Runo

Herman

Pk 8609

Arne

Pk 1287

Pk 140

Pk 1529

Pk 2916

Pk 1534

Pk 4376

Pk 8141

Pk 8246

Pk 10814

Pk 11410

Pk 11979

Pk 12154

Pk 12572

Pk 12690

Pk 12742

Pk 12773

Pk 13119

Pk 13120

Pk 13551

Pk 14311

B. Lennart

Gösta R.

Malte

A. K-n

Inge

Artur

Svensk patriot

Ellen

Y. R. J.

Nisse

S. Persson

A. Lindskoug

M. Holmberg

Gotthard

M. Andersson

Håge

Harry

C. A. H-man

H. H-der

Gustav

Pk 954

Pk 645

Pk 6180

Martin

H. Jönsson

T. Sjölin

S. C-t

German

H. Johansson

Hans

H. B-gren

CeeM

A. A. A.

A. Elmlund med familj

Knut H. Olsson

Kalle Wadby

A. B.

Herbert

Pk 12453

H. -stam

Assar

Folke

Nr 13472

O. G-son

C. V-ström

Sessan

Vivian

K. N. M.

O. G-son

Åke B-son

H. -lund

E. Å.

U. I. W.

K. W.

E. W.

K. W-son

Gertrud

Svante

Erhardt

L. G. S.

C. I. H.

Birger

S. S.

H. R.

Sven Karlsson

E. R-n

Hj. P-son

M. Thomsson

Stina Larsson

Solveig

Y. E.

P. T.

T. E.

S. P.

Gulli W.

W. E.

E. E. A.

Sonja R.

S. A. R.

Inger 

S. E. P.

O. M.

Sigvard

Magnus J.

C. Blomkvist

O. B.

F. Bergh

E. L. B.

Lasse

Liljan

Y. K.

Johan 

Olof

S. H. J-sson

Brita

Knutte

Åke Möller

Pk 13338

1944

1 maj. Davidhallstorg. Cirka 1200 personer närvarande. Partikamrat Folke Fredlund hälsade mötesdeltagarna välkomna. K.E Hindberger höll ett anförande om den nya tidens socialism och socialdemokraternas svek mot socialismen. Starka applåder avtackade Hindberger, enligt Den Svenske Folksocialisten.

14 maj. Davidhallstorg. Cirka 700 åhörare. Partiledare Lindholm talade över ämnet ”Den nya Internationalen”. Lindholm berörde bland annat ”Atlantdeklarationens fiasko och den svenska demokratins kryperi för de internationella makterna”. Vidare talade Lindholm om bolsjevismen som ”en främmande makt som vill strypa Sveriges självständighet”. Nu gällde det att ”förhindra att det framtida Sverige blir en amerikansk eller sovjetrysk koloni”. 

21 augusti. Valmöte. Hindberger talade. 300 personer närvarande. 

4 september. Fahl talare. Cirka 300 personer i publiken. 

11 september. Möte å S:t Knuts torg i Malmö. Partiledare Lindholm talare. 500 personer närvarar.

1 oktober. Möte å Davidhallstorg. Cirka 250 personer närvarande. Inledning av Fredlund. Partiledare Lindholm talare därefter. Kamratafton efter mötet i ortsgruppens lokal å Stora Nygatan. Gäster från Svensk Opposition finns på plats.

30 november Representanter från olika förband samlades för en högtid med kamratafton. Tal av ländermannen, landskapsreferenten och av Knut Hallonstén.

9-10 december. Julmarknad. Handarbeten förfärdigade av kvinnogruppen på orten utbjudes till försäljning. Hindberger höll ett anförande, ”präglat av optimism och framåtanda”.

1945

9 december julfest i ortsgruppslokalen, kvinnogruppen sålde sin alster och serverade kaffe. De julfirande nazisterna kom från både Skåne och Blekinge och många hade sina småbarn med. Lindholm talade.

1946

14 april. Vårmässa i partilokalen. Hyllning av de stupades minne. Partiledare Lindholm höll i en tyst minut för dem och yttrade några minnesord. Därefter talade han över ämnet ”Nationell folksocialism eller röd diktatur”. Kvinnogruppen hade arrangerat vårmässan.

31 oktober. Filmafton. Det visades ”en intressant kulturfilm”. Ingen vidare beskrivning av filmen gavs i DSF.

1947

4 maj. Torgmöte å Davidhallstorg. Ett par hundra åhörare. Partiledare Lindholm talade om det nuvarande läget i Europa inför ”befrielsens” ( DSF:s kursivering) tvåårsdag. Lindholm kritiserade i sitt tal vad DSF kallade Wigforssdiktaturen. Socialdemokrater närvarande vid mötet. Enligt DSF hade de ”synbarligen fått något att tänka på”.

2 juni. Möte å Davidhallstorg. Ett par hundra åhörare. Partiledare Lindholm talade om bolsjevismen och möjligheterna att slå tillbaka den. DSF rapporterade om tio ”ligister” som fanns på plats, varav två identifierades som judar. Enligt DSF demonstrerade de närvarande motståndarna sin ovilja. När mötet avslutades med Stenhammars Sverige vände judarna ryggen till.

22 augusti. Möte å Davidhallstorg. Drygt 500 åhörare. Partiledare Lindholm talade om bland annat bolsjevismens allt starkare inflytande och den svenska regeringens undfallenhet mot detsamma.

1948

25 juli. Ortsgruppen företog en utflykt till Ven. Man besökte bland annat Tycho Brahes Uranienborg och Stjärneborg.

13 oktober. Kamratafton. Besök av några av partiets medlemmar från Göteborg som berättade om ”kommunisternas terror” där. DSF ställde den retoriska frågan i tidningen ”Varför går kommunisterna till angrepp mot en rörelse som vår?” och svarar därefter själv därpå: ”Därför att de fruktar oss”. Partikamraterna från Göteborg kom med stor sannolikhet till Malmö på grund av ett bråk i Göteborg tidigare under året. DSF refererade till bråket som ”överfallet i Göteborg”. Mer utförlig beskrivning av bråket finns ej.

9 februari Extra möte anordnades av ortsgruppen efter ”attacken” mot partiledare Lindholm. Den polisundersökning som inleddes mot Svensksocialisterna efter misstanke om samarbete med tyska nazister, och som också föranledde gripandet av SSS-ledare Sven Lindholm 1948. Åtal uteblev.

27 februari. Kamratafton. Partiledare Lindolm talade om situationen i Europa. Kvällen förflöt enligt DSF ”under livliga diskussioner om polisrazzian”.

1949

13 februari. Kamratafton. Gottfrid Lilja talade om det in- och utrikespolitiska läget. DSF rapporterade att lokalen var fullsatt.

FOTONOT

En av de mest kända högerextremisterna i Malmö var Per Engdahl. 

Även om han tidvis lierade sig med nazisterna var han fascist och hamnar därför egentligen utanför denna sammanställnings ram. Men kort bio är ändå på sin plats.

Per Engdahl (1909- var med och bildade Uppsala Fascistiska kampavdelning av SFKO i Uppsala 1928.  Han anställdes av Sveriges Nationella Förbund, SNF, och placerades i Malmö 1937. Engdahl grundade anti-kommunistiska rörelsen Svensk Opposition, SO, 1941 och fick med sig Riksföreningen Sverige- Tyskland. Han såg SO som ett komplement till SSS. Efter kriget bytte SO namn till Nysvenska Rörelsen som hjälpte tyska och baltiska soldater samt frivilliga från Waffen SS att fly till Väst-Tyskland, Spanien eller Latinamerika. (alla uppgifter är från Lööws Nazismen i Sverige 1924-1979).